Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1855, sida 1

nacken voro uppfastade med smaragdnålar; hon var smärt och dock fyllig med en gång, sådan som blott qvinnorna i cachuckans hemland ega den; en svart sidenkladning föll i rika veck kring det smärta lifvet, en spetsmantille kring de mjuka axlarne, en onämnbar gratie låg i hela hennes hållning, hennes väsende, ljuft och stolt; skönt och mildt på en gång, tjusande var hennes fina ansigte, som en madonna af Marilla såg hon ut ... i den unge mannens tycke. Han skyndade ut, ut i parken, ut i den täta mörka skogen, der violblommorna doftade, och solstrålen var nästan bannlyst; der kastade han sig ned i mossan vid den lilla källan, och gret, gret som ett barn, som ett stackars barn som ser en blomma för hög, för praktfull för att brytas, och som barnet dock af bela sin själ åstundar. i I den stora mörka salongen i ett af slottets torn, med mörka gobelinstapeter och karmosinsargade sidengardiner, der allt andades en tung, gammaldags prakt, satt lord och lady de Mamonville och deras gäster, lifligt samspråkande. Vid ett stort bord fullt af utsökta frukter af alla slag satt lady Isabelle, och bredvid henne lady Darville, en gammal fordom stolt och vacker dam, på sextiotalet, — nu var blott det