skänka dem, på grund af deras goda egenska per i öfrigt. Särdeles är detta att beklaga, för den händelse dylika svaga personer kunna blifva kallade att fylla platser i samhället, der en bestämd öfvertygelse och moraliskt mod att antingen göra den gällande, eller ock nedlägga sin befattning, äro alldeles oundgängliga. Om det rykte besannar sig, som vill veta, att det förtroendeuppdrag hr Karström här erhållit, är ämnadt att utgöra trappsteget till en högre verkningskrets, så skulle den nu öfverklagada bristen visserligen vara, såsom man säger, fullkomligt i kostymen, d. v. s. alldeles i systemet af: -les ministres mes valets, men så mycket mer stridande emot hvad nationen, i ett konstitutionellt samhälle, har rätt att fordra af dessa ministres. Med den sammansättning kommitten sålunda erhållit, kan man, förmena anmärkarne, tydligt skönja, att afsigten är icke att få frågan utredd och bragt till en lycklig lösning, utan att få dem ställd på framtiden, efter sam ma syfte, som låg till grund för representations-. finansm. fl. kommitters nedsättning. En fråga börjar lifligt sysselsätta sinnena och fordringar ställas till regeringen, att bringa den till ändamålsenlig lösning. Någon åtgärd måste slutligen vidtagas, och det blir — nedsättandet af en kommitte, utan instruktion, utan ledning. Den träder ändtligen tillsammans, sedan respengar, dagtraktamente m. m. blifvit bestamda, och begynner sitt arbete. Under tiden afstannar den påtryckning, som derförut ägt rum; uppmärksamheten upptages af nya frågor, och när en gång ett slutligt betänkande af den nedsatta kommitten asfgifves, som icke tillfredsställer någons sordringar, kan regeringen alltid handlöst öfverlemna detsamma åt Rikets Ständer, med en så lydande remiss: se der ha ni nu hvad ni begärt! Nu ha vi gjort vårt; gör nu ni det öfriga!, d. ä., med andra ord: -tag nu och red ut hvad vi intrasslat! — Så ungefär handlade man med våra financiella frågor, då allmänna rösten i dem påkallade genomgripande förändringar. Det tillhör de kommitterade, om hvilka här är fråga, att visa huruvida de farhågor man om dem uttalat varit grundade. I så fall tillträda de sitt verk under lyckligare förhållanden än de förutnämnda kommitterna, att man nu icke hyser några öfverdrifna förhoppningar, hvilket deremot lätteligen kunnat inträffa, ifall personer blifvit valda, kända för insigter i ämnet och sjelsstandiga karakterer. Det är en vanlig invanning till denna fordran: hvar påträffa sådana personer? Frågan är tyvärr ofta blott alltför grundad, tack vare en mångårig praxis, att aldrig uppsöka duglighet der den finnes, utan fastmer mången gång undanskjuta den, då den ej är förenad med rang eller börd eller en eljest passande samhållsstallning, en förening, som tyvärr är blott alltför sällsynt; men i förevarande fall har åtminstone en ledamot i kommitten bordt anses sjelfskrifven, nemligen förf:n till uppsatserna i Väktarenrörande de unionella förhållandena. Och vi förmoda, att denne förf:e icke iakttagit så sträng anonymitet, att icke regeringens skarpa blick kunnat finna reda på honom. Då hade man vetat att åtminstone en person med speciella insigter och mycken energi — det framstår tydligen af det sätt hvarpå dessa uppsatser äro affattade — funnits i kommitten. Emellertid taga vi oss friheten rekommendera dessa Väktarens uppsatser, äfvensom Aftonbladets i samma fråga, till hrr kommitterades synnerliga uppmärksamhet. Hafva de väl inhemtat dem, så hafva de lagt en god grund för efterföljande studier och framför allt beredt sig en god utgångspunkt för ärendernas behandling.