Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1855, sida 1

LTGHTUHNA ÖJOO ngqars RUS på ÖStamnem lägga i den vågskål, hvari han skulle blifva tvungen att kasta det i händelse han förråddes. Hvad härpå följer är af den märkliga beskaffenhet, att vi vilja låta Minnenasförs:e sjelf tala: Hvilken besynnerlig och sorglig belägenhet, utropa! han, i ett ögonblick då vi voro färdiga att öppna ett så vidt utseende fälttåg! Långt ifrån att dölja det intryck han erfor af detta uppförande hos en bundsförvandt, för hvilken han redan gjort så stora uppoffringar, lä prinsen hänföra sig till utgjutelser, hvilka förvånade och bekymrade. En fullständig och plötslig omhvälfning synes hafva försiggått i hans tillförene alltid så varma och så förtroendefulla tänkesätt emot kejsar Alexender Alla dessa häftiga beskyllningar, i förening med tvifvelsmålen rörande de ryska truppernas inträffande, förorsakade svenskarne, som åhörde prinsen, en verklig förskräckelse. Flera af de ålgärder, han nu vidtog, vittna också att han icke ansåg sig böra vara oberedd på en möjlig omkastning af det politiska system, Sverge dittills följt, Just derför, så yttrade han, om jag bedrages a! Ryssland, är det så mycket vigtigare, att kännedomen derom delas af Sverge och hela Europa. I denna syftning skref han till grefve Engeström och anmodade honom låta sina vänner i Finland och Polen, äfvensom kabinettet i Constantinopel förstå, hurusom Sverge ännu en gång skulle kunna blifva dem nyttig! och få anledving föra sina härar till en punkt som man minst formodade.) Allt hvad jag nu sagt ertillägger han, Åär endast föranledt af en nödvändig och oundgängliz försigtighet, förestafvad af ryska ministeren8 vacklande politik, och jag kan till och med säga dess oärlighet. Jag gör emellertid en åtskillnad mellan denna minister och den ridderliga och lojala andan hos kejsar Alexander; men denne suverän kan icke alltid hvad han vill, och emedan han ofta misskänt de heligaste fördrag, höfves det mig att vara på min vakt, så att jag också icke faller ett offer för hans bedrägliga ministrar. Så länge kejsar Alexander hål. ler sina förbindelser emot Sverge, skall jag vara hans vän och hans försvarare; men om han för andra gången bedrager denna tappra och ädla nation, anser jag mig icke hafva betalt min skuld till svenskarne, förrån jag hämnar deras skymf och lidna ofsörrätter. Prinsen uppläste detta bref för några generaler, som deröfver blefvo högst bestorta. Var det hans assigt att dymedelst bota Alexander och förbereda sinnen: på en politisk omkastning, den omständigheterna skul le kunna tvinga honom att göra? Umgicks han allvar: samt med en sådan tanka? Vi tro det. Emellertid fortsatte han sin resa till Götheborg Harifrån affärdade han tvenne märkliga skrifvelser den ena till kanslern baron Hardenberg, den andra til konungen af Preussen. I den förra af dessa skrifvel ser yttrar han bland annat den tröstande tillförsigten att Preussen bör segra, om det är ihärdigt, men (till: lägeer han med en varnande hänsyftning på Ryssland) det bör icke triumfera får att ombyta ok. I der sednare skrifvelsen (till Fredrik Wilhelm) öfverraskas man åter af följande betecknande mening: Jag ber E M. vara betänkt på att städse hafva nära sin persor en kår af 25 å 30 000 man. Det är på sina egne krafter, E. M. bör räkna, och ej på något fremmande stöd. E. M:s stater hafva på ett alltför känbart sät fått erfara följderna af vår tids omhvälfningar, för at E M. ej skulie söka sätta -ig i sakerhet mot farorna af en politisk förandring. Emellertid tozo sakerna i Tyskland en annan våndning. Napoleon !ramkastade allt stör. re truppmassor ur Frankrikes sköte och koa litionens ställning blef med hvarje dag mere vådlig. Då blef Alexander åter mån om krön prinsens vänskap. Dolgorucki återkallades frår Köpenhamn och hans åtgärder desavouerades hvarjemte Alexander skickade sin förtrogne den listige diplomaten Pozzo di Borgo, med de hemliga uppdraget, att söka försona kronprin sen. Om deras sammanträslande i Carlskrons skola vi sedermera tala. Att dessa underrät telser voro kronprinsen ganska välkomna, be höfver ej sägas, enär han nu fick tillfälle at blifva nödvändig och att göra sitt inflytande gällande. Det oroade honom följaktligen icke heller att Danmark vägrat antaga Sverges ul timatum och att detta land nu helt och hålle slutit sig till Napoleon. Det lider intet tvifvel att ju kronprin sens resa var föranledd af hans önskan, at personligen besöka några af de män, som fö reträdesvis voro föremål för hans misstroende och fruktan. Efter att hafva besökt Adler sparre i Mariestad, besökte han nu i Skån befälhafvaren för den i södra Sverge samman ) Detta bref, dat. Wenersborg den 1 Maj 1813, ä af den märkvärdiga beskaffenhet, att det måste blifv föremål för särskilt uppmärksamhet. :