Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1855, sida 1

dotter, utan Eduards maka; sarväl tills vi råkas i himlen. Under det hon talade så, omslöt miss Fanny Launay med sina armar och dolde sitt lockiga hufvud mot hans sköte. Mr Burns kunde ej längre uthärda denna anblick. Uti ett ösvermått af öfverilning, sattade han Fanny med den ena handen och upplystade den andra hotande mot Eduard. — Ingen våldsamhet, min herre, yttrade denne med ansträngning; frukta ingenting, jag skall ej emottaga denna engels offer, jag kan ej emottaga det. Jag har ej velat lefva fattig; har ni tänkt att jag skulle besluta mig till att lefva fattig och vanärad? Aflägsna er dotter, ser ni då ej att giftet var säkert och att jag dör? Fanny gaf till ett skri, hon lutade sig mot den unge mannen som vacklade, samt mottog honom i sina armar. Då flög ett leende öfver Eduards ansigte, han sökte den unga flickans hjerta, lade der sitt hufvud och dog. Slut.