Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1855, sida 2

tandet (ehuru på en vida bredare och förändrad skala) af det sordna s. k. Hanseförbundet, till hvars provisoriske ,chef och beskyddare Kronprinsen borde nämnas, till dess han eller någon annan kunde hinna att i denna nya värdighet bekräftas af ,den allmänna fredskonsress, som efter Napoleons fall borde sammankallas. ,Slutligen., så falla sig Minnenas ord, , försummade han (Löwenhjelm) icke att på ett behändigt sätt framhålla möjligheten af de nya lysande utsigter, som i händelse af Napoleons fall öppnade sig i Frankrike för Tysklands och Eoropas nye befriare. Förf:n till betänkandet (hvem var det?) slutar detsamma med följande ord: Ändtligen skall äfven Frankrike återuppvakna och återvinna sin rätta storhet och makt, sedan det blifvit qvitt sina eröfringar, hvilka endast bidragit att ännu hårdare tilldraga dess fjettrar; det skall åter vilja blifva hvad det var vid statshvalfningens början, en konstitutionell monarki, och det skall hysa en oinskränkt tacksamhet emot den ddelmolige, uti dess eget sköte födde och uppammade hjelte, ur hrilkens hand det skulle fått emottaga befrielsens palm.Vi känna icke, yttrar -Minnenas förf:e, i hvad mån detta betänkande (hvars titel var: -Memoire sur lÖtat de lAllemagne et sur les moyens diy former une insurrection nationale) bör betraktas hafva utgått ifrån ryska kahinettet eller uttrycka dess äsigter; nogaf att kronprinsen så ansåg det. Denna kronprinsens åsigt säges vara uttryckt i ett bref från honom till grefve C. Löwenhjelm, den 12 Nov. 1812, ett bref, hvilket det utan tvifvel varit af stort intresse, att se i Minnena? infördt. Man skulle troligen deraf sannit, att Carl Johan åter nappat på det af Ryssland skickligt utlagda lockbetet, förespegI lingen om Frankrikes thron. Men äfven Carl Johan ville hafva sitt ord med i ordnandet af Tysklands angelägenheter, och afgaf i detta fall ett betänkande, uppsatt af hoskanslern baron Wetterstedt och korrigeradt samt försedt med tillägg af Carl Johans egen hand. Vi meddela ur detta märkliga betänkande följande punkter: I. En del af de fördrisne (tyska) furstarne återinsättas i sina rättigheter, med vilkor att de bidraga till sitt saderneslands befrielse; 2. Rhenförbundet förklaras ofördröjligen upplöst, och i dess ställe bildas 3. Ens. k. tysk liga, hvari alla Tysklands furstar äfvensom deras undersåter inbjudas att deltaga; hofven i London, Petersburg och Stockholm skola afgöra, om den furste, som gifrit första föredömet till affall bör vinna inträde i ligan; i) de furstar, som tveka att dermed sårena sig, skola förlora sina stater, och det tör bero på ligan, om någon af deras hus får iustrada i dynastiens arfsrättigheter; 4. De städer, hvilka trots deras furstars tveksamhet eller vägran förklara sig för ligan, sorunnas samma söretradesrattigheter, den de fria riksstäderna åtnjuta; (Således ett direkt vädjande till insurrektionen, hvilken t. o. m. skulle erhålla en lysande belöning.) 8. Men man måste icke inskränka sig att endast med vapnen bekämpa det fransyska herraväldet; det är lika trängande nödvändigt att I återupprätta den eviga rättvisans grundsatser och asskassa dem som nu upplöst alla samhälliga band; kortligen, man måste genom en på varaktiga grunder stödd regering försäkra folI kens moralitet, ach för att deruti lyckas blir det nödråndigt att gifva Tyskland en konstitution, som sätter folket i såkerhet emot furstarnes förI tryck och som skånker rikets hågste styresman en moralisk och materiell makt tillräckligt stark för alt bibehålla jemnrigten mellan de förbundna ÅH 2 staterna, på samma gång den skall förlåna honom medel att försvara dem emot allt utländskt anfall. Man bör sålunda icke tånka på att återställa den gamla författningen, som redan genom 2 freden i Campo Formio, men ånnu mer genom den i Läneville upphörde att vara till. Det är således nödvändigt, att Tyskland blifver nog starkt i sig sjelf för att kunna bibehålla sin frihet, och detta mål skall icke vinnas, om suveränitets rättigheterna delas mellan flera olika stater, hvilkas oberoende i så fall såsom alltjemt hittills endast skulle blifva af kort varaktighet. De förbundna makterna böra icke underlåta att förehålla Österrike en lysande utvag att med ära utgå ur sitt närvarande läge, och emedan detta rike kan, om det vill, ge: nom sin betydenhet skydda och sammanhålla ) De kursiva orden äro tillagda af kronprinsens egen hand. — Hvad meningen med dem egentligen är utgör oss en gåta.