Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1855, sida 1

Marinläkaren, af E. Souvestre. Öfversåttning. (Forts. fr. föreg. N:o.) Hans harm förstummades emot denna undersilvenhet. Han kom förgrymmad, med upplyftad hand, och han fann ett barn på knä, som med ett ord bevisade honom sin oskuld, och icke desto mindre bad om förlåtelse, Hvil ken vrede skulle ej blifvit tillintetgjord framför denna ödmjuka ömhet? Han fattade miss Fannys händer, och under det han tryckte dem mot sitt bröst sade han: — Det är sannt, jag är en narr och ni en engel; måtte jag ihågkomma det! Men tanken på misstroende från er sida har bringat mig ur min lattning: jag har varit alltför snarstickem. Det är äfven denna gång denne man som jag bordt anklaga. Alltid när något förtretligt händer mig, måste jag tänka på honom, jag finner honom öfverallt på min väg. — Döm honom ej, i himlens namn! Eduard,