Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1855, sida 1

Den 7 November. I Svenska Tidn:n hafva tvenne särskilta ins:e tagit till ordet rörande 1812 års politik. Den ene af desse ins:e gillar visser igen alliansen med Ryssland, men anser, i likhet med den mening Svenska Tidn:s egen red:n uttalat, att Carl Johan borde hafva sökt återvinna Finland, i st. s. han nu endast hade föreningen med Norge för ögonen. Denne ins:e erinrar ganska rigtigt: Men vore det ock ovisshet underkastadt, huruvida Sverge skulle vunnit eller förlorat igenom återföreningen med Finland, så skulle för en högre politisk åsigt säkerligen all betänklighet i detta ämne vika vid tanken på Finlands eget öde — en tanke, som likväl under meningsstriderna blifvit alldeles åsidosatt. Finlands förening med Sverge eller Ryssland gäller detsamma som dess forifarande förening med ett fritt och i intellektuel kultur fortskridande, i den allmänna europeiska utvecklingen deltagande sambälle, eller Finlands framgent fortgående unde -kusvande under barbariets och träldomens välde, och ett efter hand oemotståndligt utsläckande af kulturens ljus och utplåning af frihetens sedvanor. Så länge mojligt är att göra något mot stånd mot en dylik utvidgning af barbaria ts välde in på frihetens och bildningens område, tillkommer det ej ett fritt och bildadt folk att tveka om användande af sin yttersta förmåga och de medel, som stå till buds, för att upp råtthalla civilisationens magt och dess områdes in tegritet. Ins:n sortsar: Ju mera man är ölvertygad om den höga vigten al Sverges och Finlands förening, med afseende på de europeiska staternas allmänna förhållanden, på civilisationens helgd och på svenska magtens enskilda fördelar, desto mera måste man beklaga, att helt andra föreställningssätt i dessa ämnen varit rådande hos den man, som befann sig i en så utomordentlig belägenhet och utrustad med så alldeles egna förmögenheter för beframjande af denna vigti ga förening. Hans inflytande på ryska sjelfherrskaren är genom de historiska Minnena ådagalagdt; och mindre var ej heller inflytelson af den opinion, som hans stora rykte om honom utbredt, åtminstone hos de flesta europeiska kabinett. Men den verkliga gedigenheten (Gedigenhet? Ett underligt valdt ord sråga om Carl Johan) af hans förmåga för en underhandling af förevarande beskallenhet röjde sig kanhända aldrig klarare än uti det verk, han i Sverge utförde, när han bemäktisade sig och omskapade hela det allmänna ankesatt, som vid hans ankomst andades mot — RAA