Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1855, sida 2

aktige af de bättre vilkor, som följa all produktion. —b— Red:n har ej kunnat annat än med stor fägnad erhålla den eklatanta bekräftelse på rigtigheten af våra uppgifter, rörande landtarbetarnes förbättrade villkor, som ligger i den årade Ins:ns framställning. Emellertid befara vi att hans skildring är hållen nog ljust, och mera hemtad ifrån arbetarnes ställning på ett gods, som ledes af en god och omtänksam husbonde, än ifrån ett allmånt rådande tillstånd. Så mycket synes emellertid säkert, att arbetarnes ställning redan betydligt förbättrats, och att denna förbättring kommer att ytterligare fortgå, när följderna af detta års gynnsamma konjunkturer komma att visa sig, d. ä. när landtbrukarne börja göra sig de nu inflytande kapitalerna till godo. Det ligger ock i sakens natur, att då landet i år indrager flera millioner riksdaler ifrån ut: landet — derest spanmålshandeln sår ostörd fortgå — så skall den allmänna välmågan stiga högst betydligt. Vi äro ock öfvertygade, att den oldrig stått på den höjd, som i närvarande stund. Också finner man numera huru allmogen icke blott ordentligt betalar sina skulder, utan hur den alltmer befriar sig från all skuldsättning, på hvilket glädjande förhållande man har ett ganska säkert bevis, dels deri att låneanstalterna numera sällan anlitas af allmogen, dels deri, att lagsökningarne i år knapptutgöraen tiondedel af hvad de förr bruka utgöra. Men med allt detta, kan det icke bestridas, att ju det sinn:s en samhällsklass inom städerna, som lider af de höga priserna, till trots af det allmänna välståndet. Det tillhör städernas styrelser och valsinnade medborgare att behjerta dessa sina likars behof. Med glädje erfar man ock srån slera delar af landet, att kommunerna i detta fall vidtagit allehanda åtgärder, till de bekymrades hjelp. Vi vilja, i afs. å Götheborgs samhälle, taga oss friheten att i I detta hänseende, till hvad förr blifvit yttradt, tillägga åtskilligt, sedan vi från flera håll försport en synnerligt liflig håg att något godt och praktiskt ändamålsenligt måtte uträttas, till förekommande och lindrande af deras belagenhet, hvilka af de goda konjunkturerna icke hafva någon fördel, utan fastmer lida mehn.