här, då utan tvifvel något rigtigt stort kommer att ske. NORRA KRIGSTEATERN. Enligt de sed naste underrättelserna från Reval lågo ännu i medlet af förliden månad 7 linieskepp och en mängd andra fartyg af den allierade flottan vid Nargön. Vid Tiesenhasen befann sig en eskader af 30 segel. Besalhafvaren å Blenheim, kapten Hall, hade för någon tid sedan med en afdelning marinsoldater landstigit vid Hangö, omringat byn af samma namn, lagt några kanonbåtar tätt vid stranden och derefter låtit skeppspresten å ,Blenheim förrätta en högtidlig dödsakt öfver de vid Hangö mördade och derstädes begrafne Engelsmännen och finska skepparne. Tillika upprestes af matroserna en minnesvård, hvarpå i få ord meddelas, att de der begrafne blifvit försätligt mördade under skydd af parlamentarslaggan. ENGLAND. Times och andra tidningar förklara generailöjtnant W. Codringtons utnämning till öfverbefälhafvare för brittiska hären på Krim såsom definitivt beslutad. Codrington är son af amiral Edvard Codrington, segraren vid Navarino. Han är 50 år gammal, har, såsom bekant, utmärkt sig serdeles under fälttåget på Krim, och var en af de få brittiska officerare, som alltifrån landstigningen på Krim intill nu icke lemnat sina trupper en enda dag. Den 28 Oktober egde i Hyde Park en demonstration rum med anledning af ligmedlens dyrhet. Sedan folkmassan lyssnat till ätskilliga talare, bland hvilka den bekante kartisten Jones, marcherade den kring gatorne och råkade i konflikt med polisen, som emellertid snart återställde ordningen. Förre gesandten i Petersburg sir Hamilton Seymour har i grefse Westmorelands ställe blifvit utsedd till storbrittaniskt sändebud i Wien. Tidningarne hafva med bifall upptagit denna åtgärd, enär det var sir Hamilton Seymor, som under sin kinkiga ställning gent emot kejsar Nicolaus, kort före det nu pågående krigets utbrott, ådagalade så stor bestämdhet och fasthet i representerandet af Englands intressen. FRANKRIKE. Åtskilliga tyska staters sändebud hafva haft audiens hos kejsaren, och man tillskrifver dessas bemödanden de fredsrykten, som äro i svang, men till hvilka ingen af de bättre underrättade tidningarne hysa ringaste förtroende. Baron de Bourquenay har återvändt till sin gesandtpost i Wien. TYSKLAND. Förbundsdagen fortgår på reaktionens bana och utplånar den ena reformen från år 1848 efter den andra. Sednast har Wärtemberg fått vidkännas dess saderliga omsorger. Adeln derstädes hade år 1848 mot en viss penningersättning afstått från åtskilliga tidsfiendtliga privilegier, såsom jagträttigheten, godsjusticen o. s. v., men sedan, uppeggad af hannoveranska och andra staters ridderskaps exempel, helt plötsligt inkommit till sörbundsdagen med en klagoskrift och begäran, att denna måtte hjelpa adeln till återförvärfvande af sina förlorade rättigheter. Förbundsdagen har nu ålagt Wörtembergska regeringen att gå ridderskapets önskningar till mötes, för att, såsom det heter, bringa konungariket Wärtembergs lagar i öfverensstämmelse med förbundslagarne-. Ar detta det verkliga skälet, så bevisar det blott, att förbundslagarne tåla vid en grundlig omstöpning. ITALIEN. Hans Helighet Påfven har varit nära att falla i händerna på den store röfvareanföraren Lazzarinis band, detsamma som nyligen fångade en annan erkeprest, biskopen Gimnesi af Imola och släppte honom först mot en betydlig lösen. Hans Helighet skulle resa till Castel Gandolfo, och röfvarbandet hade posterat sig i skogen Nettuno, för att passa på sitt heliga rof. Påfven tog emellertid en an nan väg, och banditerna blefvo illa lurade, när de uti de påsliga vagnar, som de anhollo, hvarken påträffade honom eller några kardinaler. Röfrarne uttömde sin förargelse på de stackars postiljonerne, som blefvo grundligt genompiskade. I Messina hade en afdelning zuaver, stadde på återvägen från Krim, råkat i klammeri med kung Bombas soldater och ansenligt piskat upp