Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1855, sida 1

eladje och kärlek, jag skall bedja Gud att vår plan må lyckas. Launap slöt henne uti sina armar. och tryckande på hennes panna en kyss blandad med tårar, sade han: — Bed Honom också för mig, Fanny! V. Följande dagen nedgick Eduard vid dagbräckningen uti dalen. Den förklaring, som han aftonen förut haft med miss Morpeth hade hos honom åstadkommit en plötslig törändring. När han såg hennes uppriktiga tårar, när han hörde hennes röst så full af fromhet och öppenhjertighet, hade han återfunnit alla sin ungdoms känslor. Han hade ansett sig så liten inför denna oskuldsfulla själ, att han hade blygts öfver sin ovärdighet. Det är sällsynt att anblicken af en oförderfvad varelse ej återför oss till en ädel sträfvan. En allvarlig dygd frambringar på vårt morali ska tillstånd samma verkan som anblicken af en Apollo på vår yttre ställning: genom efterhärmningen höjer sig vår själ och antager en värdigare karakter. Också hade Eduard aldrig