Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1855, sida 1

ligt? Många tvisla härom nu mera, sedan tillsallet att gifva Ryssland detta dödshugg år 1854 försummades; ty, anföres det till stöd för denna mening, om en arme landsättes i Juni för att belagra Cronstadt, å måste belägringen vara slutad och fästningen intagen före Oktober månads slut. Med November månad kommer vintern; flottorna måste begifva sig derifrån, och Ryska armå6erna kunna sedermera från alla sidor öfver isen anrycka samt öfvermanna och nedgöra belägrings-armåen. Dessa frågor, som nu sysselsätta alla tänkande härstädes, äro visserligen ock värdiga att utgöra föremål för alla fosterländskt sinnade medborgares allvarliga begrundande. Men jag öfvergår till andra ämnen. Valen af ledamöter uti den Svensk-Norska Comiten hafva här väckt en rigtigt pinsam sensation, och sedan de blifvit bekante, väntas här alls icke något godt och nyttigt resultat af denna comit6. När herrar Skogman och Schwan utgör de två ledamöterna, hvarföre då också ej till tredje man i partiet, i stället för hr Karström, utse baron Gyllenhaal? Tres faciunt collegium, heter det, och det hade ju i alla hänseenden varit ett conseqvent och värdigt val. Den fjortonde i denna månad inträffar erkebiskopsvalet, och man gissar här mycket huru rösterna skola utfalla och förslaget blifva uppsatt. Man tror sig här veta att den allenastyrande viljan uppgifvit allt hopp attför sitt önskebarn, biskop Annerstedt i Strengnäs, en nära anhörig till general Löwenhjelm samt Tersmediska och Cederströmska familjerna, ordförande i Handbokscomiten och auctor till den snillrika uppfinningen att återinföra korstecknet i, vår liturgi, kunna utverka första förslagsrummet. Hr Biskopen får väl således god tid på sig, innan han kan blifva Primas, att också fundera på återupptagandet af vigvattnet, radbanden och öronbigten. Lefve reactionen ! Det är den väg på hvilken man blir väl anskrifven.