Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1855, sida 1

tredjedel Abderiter ), och till en tredjedel jag vet icke hvad, hvilka annars ej tänka på annat än njutningar, nöjen och tidsfördrif, hafva för ett ögonblick glömt både Tellefsen och fröken Westerstrand, lejonet och lejoninnan för dagen, och fått något allvarsamt att tänka på, Att de allvarsamt, h. e. verkligen tänka derpå, är Jag dock långt ifrån att påstå; det skulle afvika för mycket från coutumen. Nog af: Stockholmarne hafva fått ett nytt lejon att tala om, — att några tankar följa med orden kommer sig ej så noga — och den Afrikanske generalen, kejsar Napoleons intime vän och förtrogne, är detta lejon. Dock ingen regel utan undantag. Ibland den stora mängden af badauds finnas väl ock här åtskilliga som tänka, och som jag tillfälligtvis fått höra en och annan af dessa yttra sig ,om conjunkturen, så vill jag berätta Er hvad de ungefär sagt; det kan vara intressant för Götheborgarne att få erfara hvad intelligensen i hufvudstaden tänker om sakerna, och att dermed collationera deras egna tankar. Den första frågan man bär uppkastat är denna: blifva vi nådsakade att deltaga i kriget, eller får det bero på vår egen prösning? Är general Canrobert bitskickad för att helt enkelt förklara oss att vi måste? Den andra frågan i ordningen är: få visubsidier eller ej? Ålagger man oss kanske, såsom Sardinien gjort och troligen snart också Spanien gör, att deltaga i kriget på egen bekostnad? I sednare fallet, som nu är det sannolikare, hvarifrån skola penningar tagas? Genom ett statslån svarar man. I sådant fall måste Rikets Ständer snart sammankallas. Utgiften af en eller två miliioner sterling synas gifven, om ens den summan förslår, i fall kriget blir långvarigt. Hvad kan då Sverige vinna för denna betydliga uppoffring? — frågar man, och denna fråga är den tredje i ordningen Kan Finland fås åter och bör det ens önskas tillbaka? Härom äro meningarne mycket delade. De fleste, som det tyckts mig, äro af den meningen, att Finland återbekommet skul le sätta oss i nödvändighet att ständigt för dess försvar hålla en arm af 100,000 till 120.000 man på benen, utom en betydligare slotta, hvilket orimligt kostsamma försvarsverk helt och hållet skulle utsuga oss, hvarföre de pre ferera att Finland blefve constitueradt till en sjelfständig stat under samtlige de store mak ternes, Tysklands och de Skandinaviska rikenas garantier, hvilka garanter skulle med en standig garnison af 8000 eller 10,000 man på Sveaborg äfven under freden understödja den nya staten. Kunna vi, frågar man slutligen — och denna fråga är tvifvelsutan för oss Svenskar den allravigtigaste — göra oss något hopp om, det Cronstadt skall kunna intagas och ryska flottan derstädes förstöras, d. v. s. Rysslands farligaste anfallskraft emot oss tillintetgöras, sedan Ryssarne nu lått två och ett halft års rådrum på sig (intill Juni månad 1856) att genom nya be fästningar åt alla sidor göra Cronstadt ointagDefta omdöme om våra goda Stockholmsboar må stå för brefskrifvarens råkving. Red. anm. NEON ADLER SENSE KREIS JO INRESA DAN ORO EERO AE