Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1855, sida 2

ger i de allmänna ordalagen: att de kommiterade böra uppgöra förslag ,i fråga om de förändringar och tillägg i nu befintliga stadganden, som må anses nyttiga och ändamålsenliga för beredande af alla verkstallbara) ytterligare lättnader i Sverges och Norges ömsesidiga Handel och Sjösart— yttrar Aftonbladet: Hvilken måste utgångspunkten vara för komiterades arbeten, om dessa skola kunna leda till ett praktiskt och snart verkställbart, för begge rikena lika nyttigt och önskligt resultat? Månne frågan om tullföreningen? — Derpå måste vi för vår del svara ett bestämdt nej. Att i närvarande tidpunkt göra denna till hufvudfrågan skulle icke leda till något godt. I Sverge äro intressen och opinioner sammanstämmande och lisligt intresserade för tullföreningen. I Norge kan icke detsamma sägas. Väl är en tullförening icke mindre påkallad af Norges intressen än af Sverges, utan snarare ännu mer; men politiska och nationella fördomar hafva hittills hindrat en riktig och sann uppskattning af dessa intressen; 1846 års komitäbetänkande och allt hvad norska pressen sedermera i ämnet yttrat utgöra talande bevis derpå. Dessutom vore äfven förblindelsen i den vägen mindre än den är; insåges och erkändes det verkligen att Norges ekonomiska intressen bjuda en tullförening, så skulle en ännu mäktig opinion, som uti en sådan föreving ser närmandet till en amalgamation, af fruktan för detta hjernspöke och för politska intressens skull, ifrigt sätta sig deremot. Och dertill kommer vidare, och oberoende af politiska förhållanden, ett positift hinder, för närvarande oöfverstigligt, nemligen det hinder som ligger i Norges absurda beskattningssystem. Statsinkomsten är nemligen der, utom brånvinsskatten, helt och hållet grundad på tullintraderna, och uti dessa ingå ej oväsentligt införselstullar på spanmål och viktualier samt utförselstullar på Norges förnämsta exportartiklar. Inkomsten af dessa principvidriga införselsoch utförselstullar kan norska statsverket, åtminstone för ögonblicket, svårligen uppoffra. Men en fullständig tullförening förutsätter gemensamma införsels och utsörselstarisser ifrån A till och med Ö, och Sverge skulle således för tullföreningens skull adoptera och binda sig vid samma orimliga tullsystem, vid ett system, som den upplysta opinionen här i landet enhälligt och lifligt fördömer. Detta kan ej fordras. Allt hvad som för närvarande för tullföreningen kan göras och som af de svenska komiterade icke heller bör underlåtas, är följaktligen först och främst att i detalj visa, huruledes Norges ekonomiska intressen ej mindre än Sverges göra en sådan förening önsklig, samt att den icke kan medföra några vådor för Norges politiska frihet; och derefter att åskådliggöra, huru skadligt och grundsattsvidrigt Norges beskattningsoch tullsystem i ofvannämda delar verkligen är, samt uppmana brödrafolkets lagstiftare att lyssna till landets sanna intressen, att reformera detta system så fort möjligt och på sådant sätt äfven göra en tullförening möjlig. Till utgångspunkt för komitns arbeten kan icke heller gerna tagas den andra frågan, om full tullfrihet för svenska naturoch industriprodukter, införda i Norge sjöeller landvä ger, och vice versa för norska, i Sverge; ty dels befara vi att opinionen i Norge kanske ännu icke är tillräckligt beredd för ett så betydligt närmande mellan rikena, dels är ämnet äfven så vidtomfattande att det knappast kan hinna så tidigt utarbetas af komiterade, att deras förslag kunna blifva pröfvade af unionsregeringen före nästa riksdag och storthing. För att icke någon orättvisa skall på någondera sidan kunna öfverklagas och missnöjen deraf billigt föranledas, blir det nemligen en nödvändig följd af tullfriheten för svenska industriprodukter i Norge och för norska i Sverge, att när sådana industriprodukter tillverkas af utländska råämnen, införselsafgifterna å dessa rudimaterier äfven i båda rikena blifva satta fullkomligt lika, eller om råamnet i det ena riket, t. ex. ull, bomull eller silke, är tullfritt, att det då också blir tullfritt i det andra, och denna reciprocitets-princip gäller äfven med samma nödvändighet om halffabrikater, arbetsmaterialier och beredningsämnen, t. ex. garn, stenkol, färgstofter, oljor o. d. De industrigrenar i begge rikena, som genom tullfrihet å den färdiggjorda produkten konkurrera med hvarandra om afsätt) Det skulle således kunna komma ifråga, att söreslå ,overkstållbara åtgärder? AA — nen