Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1855, sida 2

star två bjertan vid hvarandra, men egd blott af en, är den en mur, som ej kärleken sjelf skall kunna öfverhoppa. Miss Morpeths och Launays egna ställning skulle derföre kunnat fortfara ganska länge, om en oväntad omständighet ej kommit dem till hjelp. En afton när Eduard återkom från berget, uttröttad och nedslagen, inträdde han uti den stora salongen och gick till ett fönster, der han ställde sig tyst och dyster. Natten började att utbreda sig öfver rymden, och den unge mannens blickar kringirrade utan syfte öfver skogen Noires toppar, som badades af den nedgående solens sista strålar, då en välbekant röst ryckte honom ur sina drömmar. Han vände sig hastigt om och varseblef vid andra ändan af salongen, miss Fanny och mr Burns. Den unga flickan var sittande, under det hon höll i handen ett bref, som hon tycktes läsa med djup rörelse. Tårar runno utefter hennes lågande kinder och afbrutna utrop undsollo henne i hvarje ögonblick. Denna anblick hade på Eduard en outsäglig verkan. Glömmande allt som hade passerat, narmede ban sig med värma miss Fanny under det han uttalade hennes namn. Mr Burnse blick hejdade honom. Men den unga flickan hade märkt hans rörelse och förstått den, hon utsträckte handen emot honom. Launay, hän