Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1855, sida 1

på fri hand göra ett utkast. Men alltid vande sig hans ögon och hans tankar ofrivilligt mot den dunkla vrå der miss Morpeth befann sig. Slutligen, otålig att ej se henne, göra något bemödande för att närma sig honom, bortkastade han sin portfölj och började att promenera med raska steg. Madame Perscos, som hoppades att återföra honom, tog portföljen och uttömde sig i förtjusning ofver eti italienskt landskap som hon betraktade uppoch nedvandt; men, markande att hennes utrop voro fåfänga och att Launay tortfor att promenera, lemnade hon albumet åt sin granne, och detta gjorde snart turen rundtomkring bordet och kom sålunda öfver till miss Morpeth. Fastän hon sett det, började hon att bläddra deruti, mindre för ritningarnes skull än för att hafva under ögonen någonting tillhörigt Eduard. Under det hon genomgick det, stannade hon mekaniskt vid ett utkast till några klippor. Mr Burns, som var bredvid henne och med ögonen följde bladen, syntes förvånad vid denna anblick. — Ah! Irglas! utropade han. Launay, som befann sig på några stegs afstånd, vände sig om med en konvulsivisk darrning.