Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1855, sida 2

ner sig der, är blott ett slags bihang som vexlar om. När han anländt till numro sju, undanryckte Launay den betackning, som, enligt bruket, blifvit kastadt öfver ansigtet på den döde, och han betraktade denne med nysikenhet. Hela hans förra tankegång hade synbarligen gisvit vika för ett slags vetenskapligt intresse; läkarens instinkt hade hos honom uppvaknat vid anblicken af kadavret. Han förde lätt banden öfver hulvudskålens knölar, undersökte ett ögonblick ansigtets muskler; sedan, som om han plötsligt beslutat att erhålla bekräftelse på vissa iakttagelser, eller vinna klarhet uti några tvifvel, gaf han befallning att föra kroppen till anatomisalen. Den döde borde också verkligen erbjuda ett värdigt ämne till studier för en lärjunge till Gall eller Lavater. Öfverbevisad om stöld med väpnad hand och dömd till en ständig fångenskap, hade Pierre Cranou lefvat tjugu år vid bagnon, endast sysselsatt med tanken på flykt. Hans rymningsförsök, understundom lyckliga, men som aldrig någon längre tid kunnat rädda honom undan efterspaningar, stego till sextio, och hade sextio gånger fört honom under profossens prygelkäpp. Denna grymma aga hade gjort honom sjuklig och svag, utan att likväl komma honom att uppgifva sina planer. Man