Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1855, sida 1

Den 30 Oktober. Sv. Tidn:n synes nu hafva på allvar tagit till ordet, sör att närmare motivera sitt stränga omdöme om de ,Bergman-Schinkelska Minnena, det omdöme nemligen, att denna bok vore ,den mest osvenska, som utkommit efter 1809. Besynnerligt nog yttras detta nu, sedan samma tidning förut med, såsom det tycktes, mycken belåtenhet anfört åtskilliga skildringar ur samma bok. Den uppsats, hvari Sv. Tidn:n sednast tagit till ordet, lärer väl hafva synts ganska vigtig, då den nummer, som innehåller densamma, blifvit särskilt medskickad till Aftonbladets abonnen ter. Och märklig är den visserligen också, nemligen för dess stora medgifvanden och svaga vederlågoningsförsåäk. Iasaren skall sjelf bäst döma härom genom att lyssna till Svenska Tidn:ns ord. Vår ärade kollega begynner på söfjqande sätt: pklafva verkligen de Schinkel-Bergmanska ,Minnenas sjette del. såsom man foregifvit, befläckat Carl Johans minne inför Sveriges folk, och derigenom skadat den nuvarande dynastien? Ja. Vi känna ingen bok, ingen författare, som mera gjort deta. Lindedergs ordslagga, balstor i åminnelse, Crusenstolpes slipade pendolk. skandallrlitteraturens gift hafva icke förmålt att så nedsätta statsmannavärdet bos styresmannen af Sve iges öden under 1812 års vigtiga tidskifte, icke sörmatt att så aflägsna honom från svenska folkets hjerta och derigenom me delbarligen såra hans ätt, som denna olyckliga bok. Och detta ganska naturligt. Ty af hvilken svag verkan äro icke ordpilar, sqvaller och smädelser mot hvad som angifver sig vara bestyrkta fakta. De förra verka egentligen på den okunniga bopen, ur stånd att skilja det sanna från det falska och begär ligt gripande med sin fattning allt, som neddrager hvad som är upphöjdt, fläckar hvad som står rent. Men de senare eller fakta, de verka på de vältänkande, och desses omdöme betyder mera än de förres bån, ja gifver först något innehåll och någon betydelse äfven åt detta. En sådan verkan har obestridligen denna bok haft och mera derigenom, att den, såsom en förtjenst och med beröm söker bevisa, hvad som på en gäng sårar nationalkänslan och nedsätter bokens föremål. Allt detta är fullkomligt rigtigt. Det är just derigenom -Minnena blifvit så betydelsefulla, att de innehålla fakta, och dessa så klara, att loftalaren, oaktadt all använd möda, ej kunnat förvilla läsaren att antaga den tydning af desamma han gjort, till Carl Johans och hans politiks berömmelse. ,Men, säger Sv. Tidn:n kort härefter, , vi bestrida att denna bok blott innehåller fakta.