Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1855, sida 3

kantgör i ,Öresunds-Posten för veteranerna från Bornhöft, att H. M. Konungen af Danmark har upp: fyllt deras bön och benådat lifstidsfången, f. d. löjt nant Schåtz, och red-ktionen bisegar den uppiysanmgen, att löjtnant Schufz blifvit tillfångatagen af Danskaroe i egenskap af insurgent, men nu blifvit benådad på förbön af sler Svenskar, som likasom han hafva deltagit i slaget vid Bornhöst. — Enligt hvad vi erfarit hänger härmed sälunda tillsammans. För någon tid sedan sammanträsfde en s. d. dansk artilleriofficer — nu en berömd konstnär — på ett af ång fartygen i Sundet med grefve Bark, som förut varit anställd som officer vid Skånska dragonerna. De kommv att språka om de två nationernas stämning mot hvarandra och om den märkliga förändring, denna ha de undergått under de sednaste 30 åren. Såsom ett drag från förra tider erinrade vår landsman om träffningen vid Bornhöft 1813 emellan Svenskar och Danskar, der en svensk dragonkorporal. då ban hörde en dansk artilleriofficer tala Danska, utbröt: .,Hvad, talar du Danska, så skall du dö och tillfogade honom ett svårt sår. Man talade vidare om dessa två personer, grefve Bark berättade, att korporalen längesedan var död, och vär landsman att den sårade officeren ännu lefde såsom major Schätz och för deltagande i det schleswighoisteinska upproret var statssänge på Christiansö. Vid att höra detta, beslöt grefve Bark, att i förening med sina förra kamrater, som hade deltagit i nämnda träffning, anhalla hos konungen af Danmark om nåd för denne man, på grund af, att han nära blisvit offer för det nationalhat, som broderliga känslor nu hafva aflöst, och denna vackra begäran bar icke heller kunnat annat än göra intryck på H. M:t Konungens bjerta, så alt major Schötz nu kan tackal sina gamla Svenska stridskamrater för sitt benådane. Länsmenshistorier. En länsman lät straxt före tingens början inom församlingen kungöra, att than åtog sig utförande utaf alla icke alltför uppenbart orättvisa saker. En gumma, som egde en särdeles dålig sak att vid tinget uttöra, kom. efter att förgäfves hafva vändt sig till flere personer för ernårlande af biträde vid rätte-ångens utförande, äfven till osvannämnde länsman. Denne genomlaste handlingarne men förklarade för gumman, att saken vore så orättvis, att någon möjlighet icke fanns att vinna den, samt att han icke ville åtaga sig utförandet deraf. Ja! svarade gumman, de andra säga så de ck-å, men kära ni, gör hvad ni kan, ty alla menniskor påstå att ingen är så duglig som ni att drifva sådana saker. —L 0 Ae