Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1855, sida 3

Styckagoda. Små svagheter hos namnkunniga mesaskor. Astronomen Tycho Brahe förändrade färg vid anblicken af en räf, eller en hare, och började darra i hela kroppen. D:r Johnsson hade den fördomen, att aldrig gå med venstra foten först in uti ett rum; skedde det dock någon gång oförhappandes, så tog ban genast ett steg tillbaka och satte högra foten först. Julius Cesar fick spasmer vid dånet af åskan och ville krypa ned i en källare, eller hvart som helst, blott för att slippa höra det förfärliga bullret. För drottning Elisabeth var det enkla ordet ,dödalldeles förfärligt. så att man i hennes närvaro gerna undvek att nämna det, så vida det möjligen kunde undvikas. Afven Talleyrand skiftade färg och darrade då han hörde ordet ,död nämnas. Marskalken af Sachsen, han, som slog så många fiendtliga armåer, flydde och skrek, vid anblicken af en katt. Peter den store kunde aldrig förmås att gå öfver en bro; och huru mycket han än sökte bemästra denna fruktan, så kunde han det dock icke. Så snart ban blott satte foten på en bro eller brygga, skrek han till högt af ångest och fruktan. Lord Byron lät aldrig, vid bordet, någon gifva sig salt, och gaf det icke heller sjelf ät någon. Om han såg några saltkorn utspillda på duken, sprang ban upp från bordet och upphörde med ens att äta. En frigifven statsfänze. I danska bladet .,Fedrelandet läses: Hofmarkalken grefve N. Bark be