som särdeles skulle framstå, om man ville jemsöra dem med det sätt, hvarpå Norrmännen försvarade sig år 1814. Sveaborgs uppgisvande var en frukt af förrdderiet, mot hvilket ingen arm6es tapperhet kan värna sig. Att nu inför utlandet framställa sakerna i ett sådant ljus som den norske Ins:n gjort, anse vi, minst sagdt, föga -broderligt. Den andra förolämpningen mot Sverge är uttrycket, att då de förenade länderna hafva tillsammans 400 kanonbåtar, så bör detta antal reduceras kanske till 300, derigenom att en del af de svenska båtarne icke äro i tjenstbart skick. — Huru vet Ins:n detta? Då det slutligen yttras, att af de 68,000 sjömän, som Ins:n anser Sverge och Norge åga enrollerade till krigstjenst, Norge ensamt har 50,000, utan att han uppgifver huru stor andel hvardera af de båda rikena äger i den till 40 å 50,000 man anslagnalandtarmåen, så ligger äfven häri icke blott ett dumt norskt skryt, utan ett uppenbart tillbakasättande af Sverges makt och inflytande. Då Ins:n lofvar att återkomma till ämnet, skola vi ej heller underlåta att följa honom i spåren, ty vi hafva ingen Just att se vår ära och vårt anseende så kränkas inför Europa, som ins:n trott sig här kunna strafslöst våga, utan att ätministone deremot inlagga en reservation. De mänga artigheter, hvilka Svenska regeringen efter Sebastopols fall skyndat att bevisa Frankrikes kejsare, hafva inför den allvarlige betraktaren ägt en rätt komisk anstrykning, men hafva nu erhållit en allvarsam karakter, då man underrättas, att general Canrobert är på väg till Sveriges hufvudstad. Denna händelse är af största vigt och kan ej innebära något annat än en förestående anslutning å Sveriges sida till Vestmakterna. Vi annotera sjelfva händelsen, utan att för tillfället tillåta oss några andra betraktelser öfver denna sakernas vändning, än uttryckandet af vår undran öfver huru svenska regeringen skall komma att en gång motivera denna neutralitetens uppgifvande, till trots af den beprisade neutralitetsförklaringen och till trots af det storordiga talet från en viss representant vid förra riksdagen, att vår regering skulle upprätthålla samma neutralitet från hvilket håll den ock månde hotas. — Det skall äfven bli eget att erfara, om det föresiående steget kommer att uttagas innan sarhågorna för det srusna Ålands-hafvet för den närmaste framtiden äro öfverståndna. — Under alla förhållanden vore det önskligt om vår regering förstode att draga rätt nytta af den erfarne fransyske fältherrens råd och upplysningar icke blott i fråga om det blifvande fälttåget, utan ock i aso. å våra armers utrustning.