Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1855, sida 1

Den 30 Oktober. En norrman har till Timesinsändt en uppsats, som går ut på att visa, det nordens anslutning till de allierades sak icke är så likgiltig för den goda sakens framgång som mången i England och Frankrike torde förestalla sig. Såsom bevis härför andrages, att -de två konungarikena kunna uppsätta en arme på 40 å 50 tusen man, men framför allt att de äga något, hvars saknad just vållat de allierades ringa framgångar i Östersjön, nemligen ett stort antal kanonbåtar och mörsarefartyg. Af dessa har Norge 79 kanonbåtar med 60 punds mörsare hvardera, och 55 med 24 punds kanoner. De två rikena hafva, upplyser Ins:n, 400 dylika fartyg och hafva dessutom 68 tusen sjömän enrollerade till deras bemanning, af hvilka Norge allena 50,000. — Med dessa fakta för ögonen, tillägger Ins:n, tror jag att det måste medgifvas, att ett förbund med Sverge och Norge skulle vara högst önskligt för de allierades flottor, dervid man må erinra sig, att dessa stater äro de enda i Europa, hvilka kun na lemna de allierade en sådan hjelp. Vi hafva ingenting att anmärka emot denna vår norske Ins:es uppsats i hufvudsaken, men kunna ej undgå att erinra mot ett par detalJer i hans framställning. Att han oaflåtligt talar om Norge och Sverge, och endast en enda gång likasom af misstag iakttager ordningen Sverge och Norge, må synas underordnadt inför hvar och en, som ej räknar så noga med etiketten, ehuru det tyckes som anständigheten fordrade att åtminstone inför utlandet de båda staterna nämndes i den rangordning, som dem tillkommer. Men utom det att hela framställningen i öfrigt tydligt utgår på att ställa Norge i första rummet och Sverge blott på nåder i det andra, förekommer här ett par uppgifter, som å svensk sida ej kunna lemnas obesvarade. Så yttrar Ins:n, att genom ett krig mot Ryssland, de svenska vapnen skulle hafva funnit ett tillfälle att aftvå sig skammen utaf Sveaborgs nesliga uppgifvande 1809.— För den oerfarne läsaren kunna dessa ord ej tydas annorlunda än att Sveaborgs uppgifvande 1809 var en nesa för de svenska vapnen. Hvarje svensk man känner att detta icke är förhållandet, att såväl de svenska som de finska vapnen under detta olyckliga krig skördade oförgängliga lagrar, genom under af tapperhet,