Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1855, sida 2

gerat de samlade skrifterna, för att hafva verkställt asfilningen; detta är likväl origtigt hvad ifrågavarande stycke angår. Men här gäller ordspråket att den som blir med ett sedd, blir med tio tedd, ty det påstås, att prof. B. i åtskilliga andra fall icke varit fri från synden, att hafva ändrat flera ställen i Tegners poemer, hvilka synts honom alltför kraftiga. Direktören för H. M:s spektakler baron Knut Filip Bonde har i går med ångfartyget Gauthicd återkommit från Paris, der han, enl. hvad tidningarne omtalat, för sin förtjenst att till kejsar Napoleon öfverlemna konung Oskars porträtt, erhållit till belöning ingenting mindre än kommendörsvårdigheten af hederslegionen. Huruvida några penninge-emolumenter eller någon reshjelp äro förenade med denna värdighet känner jag icke; emellertid vet man att det gifves någon klass inom hederslegionen, som äfven öppnar en sådan förmån. Hurnvida den ädle baronen dels under denna, dels under föregående resa till Frankrikes hufvudstad under innevarande sommar, varit i tillsalle att fortsätta sina praktiska studier ang. handeln, för hvilket ändamål han begärde och erhöll det vackra anslaget af 1200 rdr Hamb. bko af handelsoch sjöfarts sonden, kommer framtiden väl snart att utvisa, då han skall dokumentera sig med någon reseberättelse eller ashandling, som han egentligen bör sjelf författa ). Men huru det skall gå till, då han nu ånyo blir upptagen af kongl. theaterns angelägenheter, är svårt att förstå; åtminstone torde han få skäl att med en annan baroni komedien Spelaren, som finner sig alltför öfverhopad af fruntimmersfavörer, visiter, m. m. dylikt, utropa: En kropp af jern behöss och knappast den sörslår! — Uti ett föregående bref, som lästes i Hand. Tidn:n den 3 dennes, förekom med anledning af den räfst, som Sv. Tidningen anställt med nyssbemälte baron Bonde för den ifrågavarande habila uppfinningen att erhålla reseanslag af handelsoch sjöfartsfonden, att detta torde utgöra blott en början till flera och märkligare Enthullungen ang. den kongl. theaterns förvaltning under hans regemente, hvarjemte den uppgiften framkastades, att theaterns finanser skola stå på en ganska betänklig fot, Han kommer. Ur vägen du pöbelhär, Hans häst räknar anor — gif rum! Se kröningsmanteln en munkkåpa är, Hans blick, som ett kloster så skum. Svärd förer han icke den adlige bjelte, Men radband i hand och dolk i bälte. Hurra! hvad kröningspengar han sår! Se på pregeln du pack! Friheten der afbildad står; Skada foten har black. Sanning der står ock. Dock synes mig galet Att han predikar från hospstolet. Fridspalmen blef blott ett stamträd till slut, Folken bo i dess skygd, Åta sin välling och ge sin tribut, Landet blomstrar af dygd. Handeln är fri och hvar loflig näring, Och vid hvar kröningsfest fri förtäring. Synes dig tiden en krympling? Nå det Kommer af engelska sjukan. Buga för dvergen. Hans Majestät Andå till hofnarr kan brukatn. Landsförvist blifver på dess begäran En parvenu, som man kallar åran. Hejsan! Religionen är jesuit, Sanningen Schellingian! Verlden är fri och korpen är hvit, Vivant påfven och fan! Snart ut till Tyskland jag far för att lära Dikta sonnetter till tidens ära. Välkommet, Nyår, med mörker och mord Och lögn och dumhet och flärd! Jag tänker du arkebuserar vår jord. En kula kan hon vara värd. Hon har revolterat som mången annan. Nu, medan du herrskar, skjut henne för pannan. ) Vår brefskrifvare kände, såsom man finner, då han skref detta, ännu ej, att baronen frigjort sig från detta bekymmer, derigenom att han återlemnat den bekanta reshjelpen. Det hade varit aktningsvärdt om han gjort detta innan saken blef föremål för offentlighet och de deraf följande omdömen och känslor. Nu är återgifvandet i sjelfva ännu mera komprometterande än emottagandet, ty det innebär ett vidgående deraf att anslaget varit orattsånget. — För vår del tro vi dock, att baron Bonde är mera oskyldig denna sak än det synes. Hans fel har troligen bestått mest deri att han ej vågat säga nej, af fruktan att kompromettera högre intressen. — Och då detta är vår tro, hafva vi ej lust att öka hr baronens redan förut alltför stora inflytande genom att göra honom till syndabock för en lumpenhet, hvartill han ej är upphofsmannen. Red. af H.-IT.