Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1855, sida 2

något på sina hakar, kastade han sig upp i sadeln och sprängde bort i galopp på stora vägen, som förde till närmaste by. VIII. Dmöden. Det första doktorn under en söljd af år plagade göra, då han stigit upp om morgnarne, var att besöka sitt gamla sto. Det var den enda patient, han med ömhet skulle hafva skött, om det, i trots al hans omsorger, hade råkat bli sjukt. Morgonen efter den stormiga afton, vi beskrifvit, gick doktorn såsom vanligt till stallet. Grimman hängde på krubban; sadeln och betslet voro borta. — Hå, hå, hvad vill detta säga? mumlade den lugne filosofen; — det är icke tjufvar, som gjort det här: det är Louis, som ridit ut så här tidigt på morgonen. Der står, ser jag, fönstret öppet, genom hvilket han praktiserat sig ut. Men hvart har han begifvit sig af? Till slottet eller annorstådes? Denhär utslygten är verkligen besynnerlig. (Forts.)