Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1855, sida 1

T wermlands-Postenläses följande: Sjunde delen af Minnen ur Sveriges Nyare Historia, samlade af B. v. Schinkel, försailade och utgifne af C. W. Bergman, har nu åfven utkommit i bokbandeln, och tro vi oss, efter ett hastigt g nomseende kunna våga det yttrandet. att denna del är nästan ännu mera underhållande och pikant; än någon af sina föregångare. 2 Hvad som genast slår läsaren för hufvudet. ; är de nästan otroliga siårigheter, som ständigt lade sig i vägen för uppfyllandet af Carl Johans på de; klaraste och oförtydbaraste trakta ter både med Ryssland och England, icke min dre än på kejsar Alexanders: egna högtidliga: ste vid mångfalldiga tillfällen: afgisna löften och eder, grundade planer att få uppgöra sina saker med Danmark, innan de svenska vapnen direkte vändes emot Napoleon, och huru kejsar Alexander vid icke mindre än trenne olika perioder vägrade eller åtminstone undandrog sig att för Danmarks betvingande ställa till. Carl Johans förfogande de hjelptrupper, uppgående till 35,000 man, hvilka enligt traktatens i Åbo uttryckliga ordalydelse, redan hösten 1812 i sagde ändamål hade bort ställäs under hans befäl. Ingenting kan vara mera lärorikt, än att studera och begrunda gången af de diplomatiska underhandlingarne allt efter händelsernas olika gestaltande srån mötet i Åbo ända till freden i Kiel, eller den period som denna 7:de del omfattar. Mer än en gång stod för Carl Johan och Sverige under denna korta tidrymd allt på spel, och begge torde de mera få tillräkna sin lycka, eller en mild försyn, än Carl Johans förutseende klokhet, att icke det parti han valt bragte Sverige till branten af undergång. Men. af alla de lärdomar, som vi svenskar kunna hemta af detta de innersta drifljedrarnes asfslöjande, är dock ingen så vigtig, som det fullkomliga ljus denna 1:de del sprider öfver den ryska polti kens slingervägar, oredlighet och egennytta. Om någon menniska här i Sverige i detta af seende ännu kan hysa det ringaste tvilvel, så må ban läsa och begrunda denna 7:de del af Schinkelska Minnena och alla hans illusioner skola skingras. Tänkom oss blott Rysslands bekymmersamma ställning vid det bekanta mötet i Åbo och Alexanders beredvillighet att underskrifva snart sagdt allt hvad Carl Johan då skulle fordra, ty, oaktadt hr Bergmans bestridande, finnes numera de starkaste anledningar att kejsar Alexander anlände till Åbo under fullkomlig öfvertygelse att nödgas återlemna Finland, och betänkom sedan buru Ryssland slapp undan utan den ringaste egna uppoffring, men deremot erhöll försäkran om Carl Johans och Sve riges bistånd i den förestående striden emot Napoleon så fort vi kommit på klar fot med Danmark; huru just Carl Johan visade Ryssland vägen och medlen att besegra Napoleon, och huru han bemedlade frederna med England och Porten, samt slutligen huru han ädelmodigt den ena gången efter den andra på Alexanders böner, så länge denne under 1812 års salttåg var i betryck, medgaf fördröjandet af den i traktaten honom tillförsakrade ryska hjelpkorpsens afsåndande. Och ändå, oaktadt alla dessa snart sagdt ovärderliga handtag, hade Alexander icke väl efter Moskwas brand