Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1855, sida 1

— —— —— de honom med en blandning af harm, ömhet och beundran. Den förskräcklige mannen kände sig stolt öfver en så ädel, ren och högsinnad motståndare. — Om ditt uppror ej vore ett sadermord, skulle jag omfauna dig af hela mitt hjerta, du galne pojke, sade doktorn; — med den der illa rebelliska minen är du riktigt vacker... Men nog nu med barnsligheter. Jag är din far, husbonde och herre ... Vill du följa mig, så måste du taga reson; hvarom icke, så rym fältet. och återvänd till skolan. — O, min mor, min mor! suckade Louis. — Här är icke fråga om din mor, utan din far, som du vill göra till en visa för hela trakten. Jag förstår ej, hvad det är för ider, du fått i hufvudet: det duger emellertid ej att skämta med dig, och jag talar hädanefter allvar. För mina patienter ansvarar jag inför deras familjer och mitt eget samvete, men icke inför dig. Gif dig till tåls och visa aktning för det, som du ej begriper. — Men om jag ej kan detta! om jag, sasanö de för mig sjelf, bestraffar i min person sonen till en —... om jag mördar mig! — Nåväl, så har du dermed visat, att sjelfmord kunna förekomma äfven inom medicin ska fakulteten, men alldelos icke bevisat, att jag gör orätt om jag åderlåter en patient, som