Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1855, sida 2

sårade hafva Ryssarne i löpgrasvarne och grannskapet af fästningen qvarlemnat 4000 döde, 100 fångar och 1 kanon. Vår förlust utgör 7 a 800 man, bland hvilka vi hafva att beklaga förlusten af många högre officerard Ryssarne foga anstalt till aftåg och belägringens upphäfvandeFranska Monitören för den 18 dennes offentliggör en den 2 Oktober daterad berättelse från amiral Bruat, ur hvilken man i Hamburg per telegraf bekommit följande utdrag: En ex pedition hade från Kertsch afsänts till de begge på kusten midt emot belägna små sastningarne Taman och Fanagoria. Denna expedition hade haft en fullkomlig framgång. Resultaterna äro så till vida af vigt, som Ryssarne beröfvats en operationsbasis för vintersalttåget. Förstöringen af dessa begge sästningar, hvilka innehålla rymliga till kaserner och sjukhus anvåndbara byggnader, skulle vara slutad den 3 dennes. Så snart materielen undanskalffats till Cap S:t Paul, skulle expeditionskorpsen med flottiljen återvända till Kertsch. Både till Marseille och Iriest har anländt ångbåtspost från Konstantinopel af den 8 med notiser från Krim af den 6 dennes. Af un derrättelserna via Marseille inhemtas, att landstigningstrupper, såväl franska som engelska, medföljt slottan på tåget mot de ryska kusterna. Rörande styrkan af dessa trupper har man inga säkra uppgifter. Det heter att af fransmännen icke mindre än 3 divisioner inskeppats. Såsom deras chef uppgifves general Bazaine. Enligt en notis till Times från dess korrespondent på Krim deltaga Engelsmännen i denna expedition med 3500 man landttrupper och 2000 sjömän. Hvem som kommenderar Engelsmännen nämnes icke. Om expeditionens mål var man fullkomligt okunnig så väl på Krim som i Konstantinopel; man gissade lösligt på Dniepermynningarne. Hemligheten är nu till en del afslöjad genom telegrafen, som underrättar oss, att det öster om Dnieperns utlopp belägna ryska såstet Kinburn angripits och eröfrats af de allierade. Men hvilket är expeditionens vidare mål? Nikolajew synes det icke vara. Denna plats liggger på motsatta sidan af Dniepern och sjöleden dit uppgifves vara så grund, att den endast kan begagnas af mindre djupgående fartyg. Det tycks deremot ej vara så osannolikt, att denna expedition står i nära sammanhang med de allierades rörelser på Krim, och att meningen vore att de vid Kinburn landsatta trupper derifrån skulle operera emot Perekop. Till Warschau har under den 14 telegraferats till engelska tidningarne, att depescher från Gortschakoff till Paskiewitsch uttala den förres tanka, att de allierade ämnade företaga liktidiga och concentriska rörelser från Eupatoria, Baidar, Kertsch och Kinburn för att kringränna och afskära ryska trupperna på Krim. Till Morning Chronicle telegraferas under d. 16 från Berlin, att general dllonville i spetsen för 22,000 man med 6 batterier hari sitt våld stora vägen emellan Simferopol och Perekop. År denna notis grundad, är de allierades plan att kringränna Ryssarne till en del redan satt i verket. PREUSSEN har, enligt hvad LIndep. Belge ånyo bestämdt försäkrar, straxt efter Sebastopols fall, uppdragit preussiska ministrarne i Paris och London att känna kabinetterna derstades på pulsen beträffande deras villighet att öppna nya fredsunderhandlingar. Vestmakterna gåsvo då att förstå, att de härtill ej vore obenägna, men afslogo bestämdt Preussens bemedling. Onaskade Ryssland fred, så hade det antingen sjelf att framställa sina vilkor, eller låta framställa dem genom en neutral makt af andra ordningen, den der ej kunde göra anspråk på rolen af medlare, utan blott anses som en mellanman emellan de krigförande parterna. Till Morning Post telegraferas från Berlin under d. 15: Ryska partiet är lifligt skakadt genom nederlaget vid Kars. Ryktet om nya fredsunderhandlingar under preussisk bemedling förnyas och synas bekräfta sig. General Wedel, som varit ombetrodd en beskickning till Paris och öfverste Manteuslel, som haft en dylik i Wien, hafva kallats till Berlin. LUIndep. Belge upptager denna depesch med den anmarkning. att om några nya propositioner gjorts genom Preussen, de sakerligen rönt samma bemötande som de sorra. Detta ar allt fullt riktigt, ty ej är det troligt att vestmakterna, efter den ömkligt tvetydiga rol Preussen hela tiden spelat, antager denna makt till medlare emellan dem och Ryssland. ÖSTERRIKE har äfven, enligt en depesch i ,Morn. Chronicle, erbjudit sin bemedling för öppnandet af nya fredsunderhandlingar. Såsom svar å detta anbud hafva vestmakterna antydt Österrike att den vändning kriget tagit kräfver en revision af de 4 punkterna. Österrike, tilläovover deneschen. gillar denna yurincip och