den ihärdighet, som utmarka Frankrikes nuvarande herrskare. ÅÄsven tillåtelsen att utsätta priserna på de i industripalatset exponerade artiklarne är i detta sall betecknande. De sednaste årens partiella tullnedsättningar hafva tillsammans lemnat ett förvånande hastizt och omfattande resultat, hvilket möjligen skulle blifvit ännu märkbarare, om icke kriget, koleran, de höga lissmedelspriserna med deraf följande brist på afsättning kommit emellan. Vid en jemförelse mellan tullstaterna i de förut utfärdade provisoriska lagarno samt beloppet af de till Frankrike importerade konsumtionsartiklarne under första hälften af åren 1853, 1854 och 1855, finner man ösverallt att konsumtionen högst betydligt ökats genom tullnedsättningarne. Denna tillvext är större eller mindre, alltester som tullnedsättningen varat längre eller kortare tid. Sålunda uppgick införseln af Stål år 1853 till endast 1389 metr. centn. men år 1855 5819; Koppar 1853 29,009 m. c. men 1855 66,023; Stångjern 1853 13,984, men 1855 202,982 och Tackjern 1853 326,126 m. c. men 1855 622,555. Tillsammans hafva 18 artiklar under de sex första månaderna af år 1853 gifvit 18,258,808 fr. och under samma tid innevarande år (oaktadt tullnedsättningarne) 34,191,572 fr., således 15,922.764 fr. mera an då. Den selslagna vinskörden har dock en betydlig andel i detta resultat. Hela beloppet af införseltullarne uppgick under förra hälften af år 1853 till 65,668,678 fr. och under 1855 till 88,306,730 fr., alltså 22.638.052 fr. mera än då. Då ersarenheten alltid visat att årets sednare hälst inbringar mera än den första, kunna 1855 års tullintrader beräknas till 50 millioner mera än 1853 års. I sanning en god uppmuntran till tullnedsättningar, särdeles under den ebb, som nu är rådande i franska statskassan! I Såsom man vet äro nyligen återigen en del metaller betydligt nedsatta och deribland tackjern. Männe icke detta i någon mån torde komma att inverka på svenska regeringens beslut i fråga om tackjernets frigifvande till export? Det har i år visat sig, att det svenska ståljernet alldeles icke har den stora och jemna efterfrågan på verldsmarknaden, som man väntat sig, hvarföre det torde vara skäl att man icke allt för mycket envisas att kasta det på marknaden, utan heldre släpper ut tackjernet till en ofantligt mycket större nationalvinst, då efterfrågan derpå utan allt tvifvel alltid kommer att blifva mycket stor. (Werml.-Posten.) XCXCCLCCt ——cW—1