Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1855, sida 1

milda ögon har vändt upp och ned på mig. Jag har ingen tid att förlora. En stund derefter släckte han sitt ljus och gjorde dervid den filosofiska anmärkning, att det är rätt ledsamt, det man ej kan blåsa ut ett menniskolif lika lätt som ett ljus. VI. Motgiftet. Man må ej finna underligt, att Louis oemotståndligt öfverväldigades af en ryslig misstanke. Alltsedan sin återkomst från Paris hade den unge läkaren ifrigt studerat fru de Fouchys sjukdom och i afseende på denna kommit till en så klar och orubblig öfvertygelse, att det ej återstod honom annat val än att tro sin far vara antingen galen eller brottslig. Men den gamle Cerets cyniska förstånd hade aldrig varit lifligare och skarpare än just nu. Idealist till. sin natur, häpnade Louis öfver sin fars grofva materialism och grymma känslolöshet, samt kunde häraf ej draga andra än bedrösliga slutsatser i afseende på dennes moraliska halt. Den gamle Cerets vrede och oförsigtiga hållning hade, jemte en inre oför