Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1855, sida 1

(allmänna åklagaren) adresseradt sådant bref af följande lydelse: Medborgare Metivier! Jag var i tingssalen, när du, under förevändning att understödja anklagelsen talade oadla ord. Om du tänker inverka på oss med sådana ord, irrar du dig fullkomligt. Erinra dig väl, att du kommer att dyrt betala de okloka ord du talat; du och ditt hela band, J skolen icke alltid hafva makten. Föreståndaren för sallskapet Marianne (guilliotin-föreningen) i departementet Maine et Ioire. Processförhandlingarne synas imellertid bevisa, att de upproriske hade för afsigt att störta Frankrikes regering och trodde att Paris och det öfiisa Frankrike liktidigt skulle resa sig. Det synes äfven som om de upproriske ej handlat på eget bevåg, utan efter befallning från Paris. I ett bref från en af de anklagade till hans hustru, hvilket blifvit uppsnappadt, söker han styrka de sinas mod genom den försakran att han och hans kamrater ej skola sitta längre i fängelse än 6 månader. Härmed anspelas på ett nytt väntadt utbrott. Det måste tilläggas, att Frankrikes inre förhållanden skildras som betankliga. Mera än 50 berättelser sägas söreligga regeringen, i hvilka prefekterna rapportera att i anseende till den dyra tiden sin nesstamningen i deras departementer ej är den bästa. — Den individ, som blifvit antastad för spridandet af ryktet om ett attentat emot kejsarens lif har vid polisdomstolen i Paris dömts till fängelse och böter. Ett lika öde har i landsorten drabbat 2:ne tjenstemän vid telegrafen, hvilka befunno sig i samma fördömelse. Franska regeringen uppköper sortsarande spanmål, men blott för armåns räkning. I Monitören för den 15 förekommer, såsom en telegrafdepesch förmäler, en berättelse, af hvilken inhemtas, att de indirekta pålagorna de nio första månaderna af innevarande år inbringat staten 81 mill. franes mera än under motsvarande tidsrymd i fjol. Denna berättelse ör egnad att utöfva en gynnsam inverkan på fonderna. ö Belgiske thronfoljaren, hertigen af Brabant med gemål, har ankommit till Paris på besök hos kejserliga familjen. Det påstås, att de blifvit mycket kallt emottagna af perisarne. Man förundrar sig deröfver att en sonson af Louis Philippe besöker Louis Napoleon. Också skall prinsen blott på sin fars uttryckliga befallning hafva företagit denna resa. Den notisen, att regeringen värfvar bandtverkare för att skicka dem till Sebastopol, varder officielt vederlagd. En pariserkorrespondent i LIadep. belge meddelar följande detaljer beträslande stallningen i Grekland: -Hofvet i Athen, med sitt lilla konungarike, som har en mindre folkmängd ån Seinedepartementet, kan ej utöfva något inflytande på freden i Europa; beröfvadt Rysslands materiella stöd och inskränkt till alliansen med Baiern, ägde det i orientaliska frågan endast betydelse genom de insurrektioner som skulle kunnat åstadkomma en för vestmakterna förtretlig diversion. Sedan dessa rörelser en gång blifvit quäfda, voro Hellenerna ej mera I de allierade till något allvarsamt hinder. När Ryssland kallade tillbaka sin gesandt från Athen, motiverade det denna mesyr just derigenom att Grekland ej mera ägde ett politiskt oberoende. Också uttrycker icke, enligt hvad det försäkras, det ultimatum, som vestmakternas sändebud tillstält konung Otto, något klagomäål eller någon sarhåga beträffande materiella frågor. Neutraliteten iakttages i ordets bokstafliga bemärkelse; det är alltså i verkligheten en moralisk fråga som debatteras vid hofvet i Athen, det är en anklagelse för ry ska tendenser som riktas emot detsamma, det är en förebråelse för otacksamhet emot de makter, som bemedlat försoningen med Turkiet, som hindrat denna makt från att utkraf