Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1855, sida 1

för vördnaden mot min far och för att ej störa samiljetresnaden? hennes uppvaknande. — Raddad! räddad! ropade han med krampaktig gladje, när han såg, att han åtminstone sor denna gång besegrat det onda. Olympe hörde honom eller rättare anade hans närvaro. Hon räckte honom ömt sin hand och hviskade med obeskriflig ljufhet i sin röst: — Jag visste väl, att Gud sändt er att rädda mig. Ni är den engel från himmelen, som jag vantade. Louis gjorde ett tecken, som anbesallde benne lugn och tystnad. Han trodde, att fru de Fouchy, ännu ej fullt vaken ur den: hotande avalan, talade till honom under inflytelsen af en angenäm dröm eller synvilla. Ett ögonblicks tystnad följde härpå — ett obeskrifligt, gång han lemnade gresvinnans fåtölj; — har jag ej tillbakasatt kanslan af uppsyllda pligter ö I Och i sin upproriska, men ädla hänförelse uppsökte han skyndsamt alla de flaskor, doktorn under de föregående dagarne med äört till slottet, krossade dem i smulor och tillredde sjelf de drycker, som han derefter förde till gr fvinnans darrande läppar: hjertat antog snart en regelbunden rörelse, och krisen nalkades sitt slut: Louis knäböjde i okonstlad hanryckning framför grefvinnan och afvaktade ångestfull.