Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1855, sida 1

va en ruinerande krigskostnadsersattning. och återgifvit helleniska handelsslottan seglationsfriheten, en frihet som är sjelfva denna skepparenations lif. -Då kung Otto, som syntes icke kunna för: låta ministeren Maurokordatos sitt engelskfranska ursprung, lade all möjlig asvoghet i dagen emot skyddsmakterna England och Frankrike, förklarade desse honom att de vore beredda att sjelfva taga sig de säkerheter som man vägrade dem och förnya ockupationen, icke blott af Pireus utan äfven af Athen. Tillochmed uti den händelse kungen skulle verkställa sin hotelse att lemna landet, skulle man anse denna flykt som en thronafsägelse. Det är under intrycket af dessa hårda lexor som kungen, framhärdande i sitt agg eller snarare i sitt deltagande i drottningens personliga hat emot Kalergis, försökte att bilda den nya ministeren. Men valet af den i London såsom grekisk ambassadör sig uppehållande Trikoupis till konseljpresident skall hafva till följd, om det ej hade till mål, att en månad uppskjuta lösningen; ty det erfordras minst denna tid för T. att begifva sig till Athen och utforska den situation, som man velat skapa honom. -Man är imellertid förvånad att se i samma kabinett en man, hars ovänskap med Trikoupis är allmänt bekant, jag menar den till sjöminister utnämnde advokaten Balbis. (Uppgiften att Miaulis är utsedd till denna befattning skulle alltså vara ett misstag.) Balbis, som varit medlem af ministeren Koletti, hvars numera aflidne chef var en varm anhängare af Frankrike, har på senare tider utöfvat advokatyrket i sin födelsestad Missolongni. Han åtnjuter personlig högaktning och säges, liksom Trikoupis, skola i den nya styrelsen medföra försonliga tänkesätt, sympathier för vestmakterna; men om dessa begge män ej glömma en ömsesidig fiendskap, om de begge förnämsta personligheterna i kabinettet förblifva söndrade, är kombinationen dödfödd. Den nya krigsministern, som förvånande nog bär det polska namnet Smolenski. är en gammal philhellen (grekvän), som gjort Grekland till sitt adopterade sadernesland. gilt sig derstädes och innehade en befattning i det departement, hvars chef han skulle blifva. Skall han, oaktadt sina föregåenden, utöfva samma inflytande på armen och folket som Septemberrevolutionenns gamle chef? Man får icke glömma, att Kalergi var fader till denna på en gång populära och militära revolution, hvilken gjorde slut på kung Ottos envälde och påtrugade honom den nuvarande konstitutionen. Vän till Louis Napoleon, under dennes landsflykt i London, och mera än någon af sina land-mån tillgifven Frankrike, kan denne general, i försvaret af vår sak, förlora en del af sin folkgunst; han fick nästan ensam uppbära bördan af det ryska partiets förebråelser jemte alla deras, hvilka inveggade sig i förhoppningar om byzantinska rikets pånyttfödelse; men under det han förstörde nationens illusioner, upphörde han ej att vara den sannaste person sikationen al de liberala ideerna och vid sitt uttråde ur kabinettet skall han bibehålla denna styrka. Kung Otto har alltså indrifvits på en väg, der de yttre förvecklingarne snart skulle kunna ökas med betänkliga inre svårigheter -Denna situation liknar i mera än ett hänsende den i Neapel, likväl med den vigtiga skillnad att neapolitanska hofvets gamla relationer med Ryssland aldrig hafva förledt det till sådana fiendtiigheter, som blifvit föröfvade saf kung Ottos hof. Lutande emot-de nordiska makterna af frukan eller aversion för England, hade Ferdinand I, åtminstone i orientaliska frågan, intet aregirigt intresse att tillsredsstalla. Likväl hafva samma garantier sordrats af I Grekland och Neapel, hvarigenom neapolitanska frågan blifvit nära förknippad med den grekiska och resultatet af den påtryckning, som skall äga rum i Grekland, kommer att erhålla