Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1855, sida 2

en annan. Några läkare tyckas ej halva annan uppgift, än motverka naturen och hindra slumpen att bota så bra som den stundom gör. Moliere! du skrattade dig förderfvad åt din tids läkare . .. våra emperiska qvacksalvare äro visserligen något skickligare och kunnigare än de, men lika ovissa; vi skratta emellertid icke åt dem, alltsedan de gjort sig till fitosofer och ej tro på annat, än materien, emedan den är dei enda de se, det enda de möjligen kunna bota. Louis Ceret tillhörde den lilla skara läkare, på hvilken denna skildring ej får tillämpas, — som förandliga köttets vetenskap, betrakta sitt stånd ej såsom ett yrke, utan en konst och i behandlingen af den sjuke, likna bildhuggaren, som fruktar att med en falsk rörelse af mejseln förderfva ett herrligt konstverk. Han anade och beredde sig för de stora upptäckter, hvilkas morgonrodnad vi afvakta, dessa upptäckter, som skola afslöja en andlig verld uti och öfver den materiella, i hvars grus vi vandra, hvars företeelser vi kunna se och gripa uti. Louis Cret med sitt religiösa sinne och kärleksfulla själ skulle angripits af mysticismens svindel, om han ej så grundligt studerat sysiologien. Men han hade diss öfvertygelsen orubbligt fästad lif, hade studerat vid sin nat