landskt, kanhända uti sin harm. Man skall säkerligen bedja oss medgifva, att andra stora välgerningar och förtjenster hos kejsardömet betinga denna öfvergående förmörkelse, detta förfärliga offer. Må vara. Detta är en alltför vidlyftig fråga att här granskas. Men om vi medgifva, att så är, så lärer å andra sidan ingen kunna förneka värdet för en nation af konst, vetenskap, litteratur, vetande; och stödjande oss härpå, är allt hvad vi begära askejsardömets svärmande tillbedjare. att de måtte hysa en smula saknad öfver de herrliga skatter, som man beröfvar Frankrike; att de med oss måtte hoppas, att deras algudade system må kunna öfgergifva sin nuvarande materia: lism, eller, om detta icke låter sig göra, act de måtte med oss tro, att kejsardömet icke kan slå några rätt djupa och oförvanskliga rötter i Frankrike. Ester denna blick på Frankrikes nuvarande tillstånd vilja vi tillägga, att man har orätt, om man tror, att vi förbise eller ens nnderskatta kejsardömets stora och obestridliga förtjenster, eller att vi härmed velat nedsätta dess målsman, hans politik och hans personliga vigt och betydelse. Han sjelf inser troligen lika klart, som den oväldige och oförvillade betraktaren, att hans nuvarande system endast duger för ett kort skifte af det nationella lifvet; det är ganska möjligt, att han på allvar längtar efter ett tillfälle att försona anden och materialismen i Frankrike. Det vore hvarken rättvist eller billigt att skåda alltför långt tillbaka i hans förflutna lif eller att vilja kasta en alltför närgången blick in i framtiden. Men i bans lands historia står med outplånliga drag den lärdomen inristad, att Frankrikes anda och snille hvarken kunna tillintetgöras af imperialismen eller af dess bundsförvandt materialismen. Snarare tvärtom.