Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1855, sida 2

tal, som dödade tiden och riktade hennes tankar srån sjukdom och lakemedel. Dokiorn qvafde sin vrede. Han kände sig frestad att helt enkelt förbjuda sin son alla besök på slottet. Han visste sig utspionerad och led — han denne jernhårde man — led djup smärta, ty i hans natur sanns dock en punkt, som kunde såras, neml. faderskärleken. Tystlåten, ironisk, bitande i hvarje ord, han talade, kände han sig lika hågad att slå sin son, som att trycka honom till sitt bröst; men midt under detta kaos af tankar och känslor, sullsoljde han sitt verk. Försarlig såsom ödet gick han orubbligt framåt mot sitt mål, och hans hand darrade aldrig, när den hvarje afton lemnade grefvinnan den flaska, som dag efter dag förkortade tiden, efter hvilken de Solignacs revers skulle vara förfallen. Lik Louis XI, som vid hvarje skurkstreck bad om framgång hos den heliga jungfrun, knäböjde den gamle tviflaren inför sitt helgon St. Million och bekände för honom sitt brott, men fann det också rattsardigadt genom den oerhörda vinst han skulle skörda deraf. (Forts.)