Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1855, sida 1

— — — ———— —— -— — — — icke, att hans sars ofelbarhet, som i hans egna ögen var mer än tvistig, skulle ens på skamt så dragas i tvifvel af någon annan. — Och hvarför skulle jag göra oratt deri? — Emedan jag, min fru, ännu ej är läkare .. jag är endast lärjunge. — Bravo, min gosse! inföll doktor Cret, som fann detta yttrande, egnadt att betäcka Sedan OYympe erhållit löfte om ett besök följande dagen af båda herrarne, allägsnade de sig. Louis och hans far vandrade tyste vid hvar: andras sida tillbaka till byn. Ej ett enda ord utbyttes dem emellan. Louis betraktade ssjernorna och syntes fördjupad i betraktelser. Doktorn hvisssade och slog med käppen undan småstenarne på vägen. Innan de hemkommit, vågade Louis, som flera gånger höll på att förråda sig, att fråga: — År ni fullt saker derpå, min far, att fru de Fouchy lider af pulsåderbrock? Den gamle Ceret, som väntat denna fråga, höjde på axlarne och betraktade sin son, i det han lade händerna i kors öfver sin krycka. — Och du, hvad tror du, lärde doktor? — Jag tror, att grefvinnans sjukdom härleder sig af ledsnad och känslan af en gladjelös förspilld ungdom. 2—