Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1855, sida 1

lika entusiastisk, och enhvar. som kanner dessa menniskor. vet också, att deras roflystnad och plundringsbegär kan drifva dem till hvilken skändlighet som helst. I händelse af emsute finnes, enligt hvad mig synes, ingen annan säkerhet än den, som militärens motstånd mot polisen och dess myrmidoner kan erbjuda. Afunden och hatet mellan dessa båda korpser hade stigit till yttersta höjd; desto bättre således, om de ännu existera. Sådan är den trogna teckningen af ställningen i Neapel. Den hvarje ögonblick väntade ankomsten af brittiska örlogsskepp ökar de talrika jasningsamnena med ett nytt element af hopp, fruktan och spänning. Konungen omgjordar sig med sitt svärd, spelar den hjeltemodige och skickar kanoner till hvarje fläck, som kan försvaras; de liberale, uppfyllde af hopp men rädda att uttrycka det, enhällige i åsigter men misstrogne mot hvarandra, blicka efter Storbrittaniens flagga såsom raddningens härold, medan de lägre klasserna, be tragae af prester och polisagenter, tro alla möjliga galenskaper och rufva på sitt raseri mot konungens och madonnans föregisna fiender. Man börjar redan begagna 1848 års taktik. Ett rykte har kommit i omlopp, att oroligheter skulle ut rista innevarande vecka: en hjertlig önskan, att så måtte ske, har utan tvilvel varit upphofvet till detsamma och skall möjligen uppfylla sin egen profetia, men detta sammanhänger utan tvifvel äfven med den omständigheten, att de engelska krigsskeppen hitväntas denna vecka. Deras ankomst skall också helt visst åstadkomma en omatlig sensation. Frågan, huru framtiden skall gestalta sig, är svårare a!t besvara, och svårigheten ökas ej litet genom de olika åsigterna hos just de personer, som längta efter en omhvälfning. Ytterst på skalan af den politiska barometern befinna sig republikanerna eller Mazzinisterna. De utgöra det fåtaligaste men måhända farligaste partiet, emedan ett falsk steg af detsamma lätt kunde brådstörta händelserna och skada en god sak. Näst dem böra vi nämna det engelska partiet — om vi få begagna detta uttryck — bestående af dem, som beundra engelska institutioner, engelsk nykterhet i tanke och handling, och som skulle låta leda sig af engelska råd, utan att precist veta, åt hvad punkt af den politiska komp s en de skola styra. De utgöra emellertid ett kompakt och väl instrueradt parti. Till antalet dess ofverlagsne äro Murati-terna, af hvilka många finnas på alla samhällets trappsteg, i alla grenar af statsadministrationen. Det är icke så mycket prins Murat, på hvilken de i sin längtan efter en politisk förändring kasta sina blickar, som icke mer sonen af Joachim — sonen af den man, hvars minne ännu ofta framlockar tårar i landtmannens öga och fyller soldatens bröst med lörhoppningar om krigisk ära. Mellan Neapolitanaren och Fransmannen finnes en viss sympathi och frändskap, som gör, att den förre önskar en styresman af fransk börd. Alla dessa partier äro deruti enige, att de önska konstitutionelt statsskick och tro sig kunna åstadkomma ett sådant. Bland dem, som känna nödvändigheten af en förändring är slutligen ett parti, som bildar yttersta högern, då Mazzinisterna räknas till yttersta venstern, och som anse, alt administrativa reformer äro det enda som är önskligt och kan åstadkommas under nuvarande omständigheter; med tillräckliga garantier skulle detta parti anse sådane reformer tillräckliga och önskar ej den nu regerande dynastiens fall. Desse äro de partier och opinioner, mellan hvilka samhället är deladt, ty det rojalistiska partiet (envåldsmaktens anhängare) förtjenar ej tagas med i beräkningen. Når den hotande stormen en gång bryter lös, kan blott framtiden afgöra, hvilketdera skall segra. FRANKRIKE. En af de personer, som utspridt ryktet om ett mordförsök emot kej aren