Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1855, sida 1

för flickor; skolborden voro ännu på sin plats; kartor, ryska och franska taflor prydde väåggarne; uti en stor sal funnos tvenne glober; kejearne Nikolai och Alexanders portratter prydde förestånderskans plats. Ett lager af dam betäckte alla sakerna; pensionärerna hade tvifvelsutan för längesedan hemskickats till sina familjer. Längre ned, när man nedstiger till slaggbastionen, erbjöd ett stort och vackert hus en anblick af förödelse; golfven och bjelkarne, som tjenade dem till underlag, hade blitvit borttagna. Uti detta qvarter mötte jag en ingeniörofficer och en hundra soldater. Det var ordningen som återtog sina rättigheter, ester att några beklagansvärda uppträden egt rum den första dagen, för hvilka dock skulden snarare drabbar spekulanterna än våra soldater. Officeren begaf sig in i hvarje hus, upptecknade samtliga boningsrummen och stängde sedan huset, hvars port eller gatudörr en undero!ficer märkte med ett hvitt kors. Det kom i synnerhet derpå an att lära känna de beboeliga delarne af staden och de resurser som den erbjöd. Den 9 och 10 sågs på gatorna en oupphörlig procession af alla armeernas uniformer; hela kolonien Kamiesch genomsnokade alla vrår och vinklar; flera marketentare hade redan installerat sig såsom segrare och fiffigt slagit sig ned i gathörnen. Temligen vågade handelsspekulationer bedrefvos under förevändning af flyttning; möbler i synnerhet kommo i temlig mängd i rörelsen. Allt detta skedde på öppen gata och likväl på visst sätt i smyg. Man begriper att efter en stormning, då det af kampen upphettade blodet icke tillstadjer soldaten det fria förfogandet öfver sitt förnuft, oordningar, timmar af förstörelse, med ett ord plundringar förekomma. Men detta var dock icke bär fallet och en hvar kände det väl. På några undantag när, har franska soldaten icke plundrat. Detta är ett faktum att anteckna i detta fälttågs historia, till franska namnets heder. Det har gifvits karnavalscener, lustiga upptåg, hvaråt jag skrattat. Så t. er. sågos ett tjog något ankommna soldater återvända till lägret utklädda till fruntimmer och utlörande de kostligaste dansar i den an tagna karakteren. Men det är löjligheter som ingenting betyda. Våra soldater bortsläpade för det mesta en sak, blott för att göra såsom de sågo andra göra. Så mötte jag i hörnet af en brant gångstig 2:ne soldater, som medelst en stång och en lina buro en ofantlig klocka. De stackarne svettades gräsligen och voro helt utmattade; de hade funnit den i gården till ett vackert, rikt möbleradt hus. Vid ett besök i detsamma fann jag derstades möbler, taslor, speglar, bordstudsare. Ingenting hade frestat dem utom denna klocka, hvilken de släpade till lägret utan att veta hvad de skulle göra med densamma. Lyckligtvis besparade skyltvaktslinien dem en del af vägen. Den 10 hade nemligen general-en-chef utsärdat stränga order för att göra slut på dessa egennyttiga promenader. Staden skulle besättas; en lång linie af skyltvakter utsattes och alla, som återkommo från staden med möbler, sängkläder o. s. v. blefvo höfligt anmodade att aflemna allt; mot aftonen hade af dessa nödtvunget deponerade saker liksom bildats en linie af förskansningar. Blott djuren, hundar, kattor och fjäderfå fingo fritt passera; af de sistnämnde var ett stort förråd för handen och hvardagskosten upphjelptes denna dag med höna eller kyckling. Åt karantanssidan till är staden väl bibehållen. Kyrkan har, för så vidt jag på långt håll unknat skönja, ej lidit något. Jag har bemärkt några vackra byggnader, officersklubben, skolcasino, och andra fullkomligt bibehållna. I ett annat bref till samma tidning anföres, såsom exempel på Ryssarnes förluster under belägringen, att en rysk officer berättat för