Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1855, sida 1

byggnader, som blott innehälla en enda sal, omgifven af 4 murar med tusentals sprickor och uppfylld af sragmenter ester franska och engelska projektiler. På kajen bevisa oerhörda rader al kanoner och i synnerhet karonader samt projektiler af hvarje kaliber, att Sebastopol ej fallit i brist på krigsförräd, utan att de belagrade dukat under för belagrarnes öfverlägsna artilleri, krigskonst och tapperhet. , Vid yttersta ändan af hamnen, på vägen till fästet St. Paul, i bakgrunden af en liten bugt som drager sig i riktning emot dockorna till, befunno sig lazaretterna. Der hade Ryssarne, i det brådstörtade utrymmandet, qvarlemnat öfver 500 sårade, som morgonen den 10 utlemnades åt dem i åsyn af ett stort antal nyfikne. Våra soldater, som genom anblicken af det ryska fartyget i stort antal lockats ned till kajerna, erbjödo sig sjelfmant att vara behjelplige vid transporten af de ryska sårade om bord och visade dervid den mest ömma försigtighet. Icke så fort, min gubbe, sade en jägare till en soldat med snöhvita mustacher, hvilken han tjenade till stöd; icke så fort och stöd dig på mig. Med hår af den fårgen kunde man gerna hafva låtit dig, stackars gubbe, blifva sittande lugnt i spiselvrån ! De sleste visade sig helt förvånade öfver att se sig omgifna af Fransmän och Engelsmän och tycktes icke kunna begripa deras närvaro i staden. ,Imellertid är icke allt förstördt på högra stranden af artillerihamnen. Kasernerna längs kajen, de lägst belägna byggnaderna, hafva temligen undsluppit våra kulor och bomber; de äro i godt skick och erbjuda våra soldater ett förträffligt skydd. . Till venster är skådespelet helt olika. Der ser man sjelfva den egentliga staden amphiteatraliskt resa sig på en kolossal klippa. Vackra hus vände framsidan emot förstaden Karabelnaja; branden har förstört största delen deraf. Denna sida har dock ännu något imposant och den erhåller denna karakter mindre af privathusen, än af den i sjelfva klippan huggna, ofantliga trappa, som, ledande nedför en lång backe, utgör ena ändan af Woronzow-vägen; en vacker stödjemur, här och der illa tilltygad af våra kulor, slankerar denna väg, och förlorar sig längre bort på den höga stranden. Vägen löper ungefär 750 fot i rak riktning och svänger sig sedan till venster in i staden genom en rymlig gata. Staden är i allmänhet välbygd, men har mycket backiga gator, ehuru de flesta äro tillgängliga för åkdon. ÅJag inträdde i åtskilliga hus. Örverallt antydde en viss oordning, att de sista invånarne öfverraskats genom vårt anfall. Många bord voro dukade: det fanns nybakadt bröd på kökshyllorna. Uti många hus fanns bordsilfver, Kristallpjeser, små dyrbara husgerådssaker, schatuller, dessa små åminnelsesaker från det förtroliga samiljelifvet, som man gerna söker rädda. Ett gnaggande drog mig till baksidan af en gård och jag fann der under ett lider en stackars häst, spänd för en droschka; på andra ställen påtrassades fullständigt sadlade hästar. pDet beryktade gröna huset, hvilket är beläget på högsta punkten i staden och fått sitt namn af färgen på dess tak, hade länge tjent till ämne för aftonsamtalen i lägret. Man försäkrade att högste befalhafvaren i Sebastopol der hade sin bostad, sitt observatorium. Man hade också verkligen från dess andra våning en skön utsigt öfver våra verk. Våra artillerister hade esomoftast försökt att träffa det, ty man såg det både från venstra och högra flygeln af våra ansallslinier. Men våra projektiler kunde aldrig nå detta afstånd. Det gröna huset har förblifvit oskadadt, medan strandqvarteren i staden ofta lidit, i synnerhet under sista bombardemanget. Många hafva efter den 9 besökt det gröna huset och det har befunnits helt simpelt vara en pensionsanstalt