Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1855, sida 1

De tvenne Låäkarne, (af Louls Ulbaeh.) (Forts. fr. N:o 237.) Louis iakttog tystnad för en tid. Han hade blifvit träffad midt i hjertat — och sökte läka detta sitt första sår så godt han kunde. Doktorn spelade den godmodige mannen, men härunder observerade han i hemlighet sin son, hvars hetsighet han gladde sig att hafva qväst; ty ett bland de drag, som utmärka dylika familjemissförstånd, är det, att den äldre gerna drager sig ur en falsk ställning genom missbrukande af sin blottställda myndighet. — Hvad tänker du på, min son? sade efter några ögonblicks tystnad den gamle läkaren, som ej ville, att sonen skulle ha det nöjet att allt efter sitt lynnes ingifvelse visa sig tyst och mulen i hans närvaro. Louis kunde ej yppa sina tankar. För att svara något, sade ban, utan att knappt tänka uppå, hvad han yttrade: — Jag tänkte på fru de Fouchy, som var mycket blek och tvinande, när jag såg henne. Det är ni, som vårdar henne. Hvari består hennes sjukdom?