Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1855, sida 1

hvad han sagt, kysste artigt och vördnadsfullt gresvinnans hand och upptog ur sin sicka en liten slaska, den han ställde pä kaminen. — Går ni redan? sade Olympe suckande. — Nu, då jag ser eder förnustig, har jag ingenting mera här att göra, svarade doktorn, i det han pådrog sina handskar. ( Men, om jag lider, sedan ni aslägsnat er? — Se här hvad som skall fylla min plats. alltid flaskor! alltid medikamenter! I oo Nå, än sedan! jag kan icke gilva er något annat, svarade hr Ceret något plumpt; vill ni söka nöjen och förströelser, så må ni vända er åt annat håll. Skall jag kanske skicka hit er vackra slägting, hr de Solignac? Och under det att den elake gubben talade så, betraktade han den sjuka med oförsonliga och groft skämtande blickar. — Nej nej, jag tycker mera om edra ordinationer. — Herr de Solignac är likväl en vacker karl! jag är säker på att han skulle hafva verksammare recepter än mina! — Tig, tig, elake doktor! Gå genast er väg! sade den sjuka med ett småleende blandadt med någon fasa. . Doktorn gjorde sin afskedshälsning och fattade uti dörrhandtaget. I