Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1855, sida 1

slesta Europeiske länder. Man har frågat sig efter orsakerna till detta förhållande, som synts oförklarligt, då skörden på de flesta orter varit god och ingenstädes fullt felslagit. Ersarne och skarpsinnige män hafva gjort sig mycken möda, att lemna ett svar på denna fråga. An har man anfört kriget såsom anledning till de höga priserna, dels derföre att armeerna i och för sig kräfva ofantliga förråder, dels emedan tillförseln från de rika sädesbärande Ryska provinserna härigenom blifvit hämmad. Häremot har dock anmärkts, att armåernas och flottornas personal skulle hasva förtärt lifsmedel hvar de varit, således äfI ven om de varit hemma. Den starka solkåtgången, uppgående till flera hundra tusen man, borde snarare hafva minskat konsumtionen. Hvad tillförseln från Ryssland angår, väger den blott litet på marknaden, då den under vanliga år icke uppgått till mer än en tjugondedel af Englands import från andra orter. Emellertid ligger häri utan tvifvel en anledning till det öfverklagade onda, ehuru den måste jemförelsevis anses vara föga inverkande. På detta sätt har man sökt än efter den ena, än efter den andra anledningen, till dess man synes hafva stannat vid den åsigt, hvilken vi vår del ansett mest giltig, nemligen att det är arbetaklassens båltre ställning. som hufvudsakligen vållat de höga priserna på lifsmedel i Europa. För att finna huru mycket det är som talar för denna åsigt, behöfver man endast göra den korta beräkningen, att om man blott antager det den stora mängdens i Frankrike och England villkor blifvit så förbättrad, att hvarje person af befolkningen kunnat konsumera en halftunna säd på året mera än under fordna förhållanden, så uppkommer derigenom en ökad konsumtion i dessa båda länder af 32 a 33 millioner tunnor säd. När nu sädesproduktionen i samma länder ännu icke stigit i jemnbredd härmed, så är det gifvet att en större efterfrågan under mindre tillgång skall hafva höjt priserna, hvilka dock torde komma att nedgå i mån samma priser dragit ökade förråder till marknaden. Detta hvad utlandet angår, af hvars ställning vi måste vara beroende, så långe det är oss medgifvit, att föra våra varor till den främmande marknaden. Hvad Sverge angår tillkomma några omständigheter, som ej kunnat undgå att inverka på den allmänna prisstegringen. Den ena är efterkänningen af den svåra foderbristen för tre år tillbaka, då våra jordbrukare måste dels nedslagta, dels exportera en betydlig del af sin boskap. Följden häraf måste blifva hvad den blifvit, att innan den nya afveln hunnit uppvexa och blifva tjenstbar, priserna på kreatur, således äfven på kött, fläsk, m. m., äfvensom på mjölk, smör, ost och talg, skulle stiga i högst betydlig grad. Den. andra omständigheten är den under många år fortsatta och särskilt i år ganska hotande potatissjukan. Hvar man vet hvilket vigtigt ingrediens potatesen förr var i den fattiges uppehälle; detta gick så långt att man aldrig skulle kunnat tänsa sig möjligheten af att undvara potates. Men detta har likväl blifvit en nödvändighet, och besynnerligt nog hafva följderna visat sig mindre farliga än man fruktade. Tillkommer slutligen i Sverge bränvinsbränningen. Denna anledning till dyr tid äger dock detta år mindre giltighet. Man har sett att den anmälda bränvinsbränningen på de stora brännerierna icke uppgår till 7 millioner k:r bränvin. Antager man att 21 k:r bränvin erhålles ur en tunna råg, så verkar hela denna tillverkning blott 330,000 t:r, och icke ens detta, emedan stora qvantiteter potates använanvändas i st. s. såd. Man torde således utan alltför stort misstag kunna nedsätta sädeskonsumtionen vid de stora brännerierna till 250,000 t:r, hvilket ej kan synnerligen inver222 —