Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1855, sida 1

nämste medarbetare, assessor Crusenstolpe, står Friberre Bonde ganska nära. lika öppet som ogeneradt förklarat att Friherre Bondes resor till Paris gällt renne hemliga missioner(naturligtvis politiska) ehraruti Frikerrn förlroligt sjenal II. M. Konungen. Så är sangkammarbladets version. Hvad jag tillförlitligt kan upplysa är endast att Friherre Bonde nu är och hela tiden bortåt varit rigtigt i smöret, som man säger, och aft han af H. M. Konungen hedrats med ganska långvariga förtroliga samtal. När Friherrn i Juli månad reste ut, varade tåte å teten flera timmar, under hvilken tid Utrikesministern Friherre Stjerneld fick vänta utanför två timmar innan han slapp in. Gällde således resan och samtalet, såsom kamarillatidningen påstår, en hemlig politisk mission, så gick denna åtminstone Utrikesministerns nåsa förbi. Och då Friherre Bonde efter sin återkomst och söre sin andra utresa, för porträttefs skull, uppehöll sig några så dagar i Stockholm. var han tvenne gånger ute på Drottningholm, och vid ena tillfället upptagen hela dagen till in på aftonen af ett samtal med H. M:t emellan fyra ögon, hvilket måste angått ganska angelägna ämnen, såsom man slutat deraf att en promenad i vagn för begge hofven var utsatt på eftermiddagen, men blef contramenderad i och för denna conferencens skull. Om detta gör sannolikt att Friherre Bonde för närvarande användes i hemliga politiska uppdrag, hvilka kanske äro främmande för kabinettet, och som måhända för vissa orsakers skull måste vara det, så tyckes mot denna förmodan dock svära, att vår minister vid Osterrikiska hofvet, Baron Manderström, ganska snart väntas hem för att härifrån föra sin familj till Wien, och att General Langenan. Österrikiske envoven härstädes, frånvarande flera månader, ej väntas tillbaka sörran med sista ångbåt från continenten. Några vigtiga underhandlingar med Fransyska regeringen kunna sannolikt ej vara å särde, under det att på det sättet herrar Manderström och Langenau bägge två saknas på sina poster, ty Österrike skulle naturligtvis vara mer eller mindre intresseradt i dessa underhandlingar. Men å andra sidan får likväl berättelsen om förhandenvarandet af dylika negociationer en ny bekråftelse deraf, att en annan person, måhända lika högt i Konungens nåd och förtroende som Friherre Bonde, men på en vida högre plats än han, nu också företager en utländsk resa och stadnar ute ösver vintern, en man, hvars embete, vida angelägnare än Friherrns, fordrade hans närvaro här, och hvars snart förestående utresa derföre väckt mycket uppseende och gifvit anledning till många gissningar, nemligen H. E. Norske Statsministern Due. Skulle jag för egen del våga en förmodan ibland så många gissningar som nu göras öfver Baron Bondes och Exc. Dues resor, så är det den, att den förres väl icke är frammande för politiken, men att han ändå icke haft eller har något egentligt diplomatiskt uppdrag, hvilket deremot icke synes vara alldeles osannolikt i afseende på den sednare; och se bär skälen till min förmodan: Friherre Bonde har hela vintern och våren gjort sig bemärkt genom ett särdeles loyalt nit att låta många personer förstå, och i synnerhet sådana som äro i närmare beröring med tidningspressen, att H. M. Konungens politiska sympatier under den nuvarande conflikten emellan Östern och Vestern ifrån början varit och ännu äro helt och hållet på Vestmakternas sida; och Friherrn har gjort sig så mycket besvär för att ackreditera denna opinion om H. M:ts personliga tänkesätt, att han derigenom gifvit anledning till infallet, att det synes som skulle han jemte det nådiga förtroendekallet afiTheaterdirektör äfven hafva åtagit sig det att vara Opinionsdirektör. Nå väl! Friherrn kunde ju vara nyttig för sådana upplysningars meddelande,