Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1855, sida 1

—— söket till revanche för det af de Solignac förlorade spelet. Men sru de Fouchy misstog sig ej på detta galanteri, som plötsligt kringrände henne. Hon hade gerna offrat sin ungdom åt sin åldrige förmyndare, men hon fruktade att återgälda denne unge, så egenkäre och genom ölvermått af njutningar så förslöade, sprätt. Det stackars barnet ansåg kärleken för intet; hon vågade icke tänka derpå, och, om icke en hemlig instinkt upprest sig hos henne emot herr de Solignac, skulle hon. af ledsnad, möjligen beslutat sig för att gå denne i sina förhoppningar svikne arfvinges önskningar till mötes. Men denna hemliga motvilja räddade henne. Seden de Solignac fått ett höfligt men oåterkalleligt asslag, träffade han herr Cret. Emellan både dessa män uppstod ett allvarsamt samtal om de utsigter fru de Fouchys svaga helsa erbjöd vicomten. Läkaren försäkrade, att den unga enkan sannolikt skulle träffas af en sjalssjukdom, som ofelbart borde döda henne. Arfvingen gjorde ingen hemlighet af att en sådan händelse skulle blifva en lycka för honom, och han förband sig att, af den Stora förmögenhet, som genom hans unga tants sörtidiga död skulle tillfalla honom, afsätta en million, såsom belöning för läkarens medgörlighet, som deremot icke skulle lägga ringaste hinder i vägen för fru de Fouchys närmande