Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1855, sida 1

väl icke i officiell men ossiciös väg. afven i Paris. Det är icke blott troligt utan högst sannolikt, att den absoluta neutraliteten, som så skyndsamt afhandlades med Danmark, blifvit tolkad i Paris likasom i Stockholm ingalunda som bevis på sympatier för Vestmakterna, utan tvertom för Ryssland, att härigenom åstadkommits derstädes obehagliga intryck, hvilka ytterligare blifvit förstärkta sedan familjfördraget blifvit bekant. Sådana intryck behöfde man ej lägga på hjertat, så länge Sebastopol stod upprätt och Ryssland var obesegradt. Men nu kunna de blifva betänkliga, sedan, efter Sebastopols fall och Ryska maktens tillintetgörande i Svarta hafsländerna, Vestmakterna kommit i en helt annan position, som tillåter dem att tänka mera på Ostersjöländerna än hittills och att emot de skandinaviska regeringarne föra ett vida mer bestämdt språk än förr. Nyttigt kan det ju vara om dylika intryck då kunna utplånas eller åtminstone i någon mohn mildras, och hvem vet hvad baron Bonde i den vägen torde förmå uträtta, om han lika oförtrutet och habilt använder sina bona officia i Paris som i Stockholm. I alla fall binda ej sådana försäkringar utaf en officiös agent, som icke är beklädd med någon diplomatisk karakter. Står lyckan bi och äro omständigheterna så gynnsamma, att man kan bibehålla samma politik som hitintills, så är man ju alldeles oförhindrad att fortfara framgent med det absoluta neutralitetssystemet, likasom skulle ingenting passerat. Statsministern Dues resa kan gagna för samma ändamål som friherre Bondes. Men likväl ser det ut som hans mission skulle vara icke blott officiös. Fordra Vestmakterna att Sverge och Norge skola förklara sig bestämdt för eller emot, och det följaktligen icke långre går an att böra kappan på båda axlarna, så måste man väl krypa till korset och uppossra neutraliteten huru mycket det än kostar på — ty mig, jag bekänner det, har baron Bonde icke förmått att göra till proselyt för sin lära om konung Oscars vestmakts-sympatier. Men skola Sverige och Norge gå på Vestmakternas sida och en convention derom afslutas, så blifva underhandlingar derom nödvändiga, och huru skulle, med den nu rådande courtoisien mot Norge, sådana negociationer kunna föras utan att också en Norman dervid användes? Detta är hvad som synes mig mest probabelt i afs. på exc. Dues resa. A propos om underhandlingar, så föregå sädana nu äfven emellan Sverige och Norge, och sådana utaf ganska stor vigt. Svenska regeringen har nemligen, sedan införselförbudens afskaffande i Sverige gjort det till ett ganska lätt lösligt problem att åstadkomma öfverensstämmelse emellan båda ländernas tulltarifler. ej längesedan låtit afgå ett förslag till den Norska att för detta ändamål nedsätta en gemensam kommittk. Jag känner ej hurudant svar Norska regeringen i Christiania gifvit på denna proposition, eller om ens ett svar ännu anländt. Jag skall snart återkomma till detta ämne, ty frågan är af stort intresse, så mycket mer som svaret med ganska stor visshet äfven kommer att utvisa thermometergraden a! de broderliga känslorna på andra sidan Kölen. Andtiigen hafva vi här i Sverige åter upplefvat den dag då spannemål och viktualier blifvit tullfria. Måtte nu blott allmänna opin-onen kunna göra sig gällande, så att hvad endast är menadt att vara en provisorisk halimesure, blir en permanent hel-åtgärd. Då är rätta grunden lagd till en rigtig tullreform, som jag i slikt fall hoppas ock ej skall låta vänta på sig längre än till nästa riksdag. Herrar landtmän måste ock aflägga sina snöda prohibitiva lustar och finna sig uti att lefva och låta lefva. Så väl Posttidningen som Aftonbladet hafva i går afton sökt lugna allmänheten i afseende