Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1855, sida 1

till grafven. Sådana der löften är det alltik oklokt att uttala inför en läkare. Herr Crek anmärkte det muntert, och, för att straffa her: de Solignac, som vidhöll sitt löfte, trottsade han honom att vilja underskrifva en förbindelse p en million, att lyfta af arfvet efter grefvinnan De Solignac märkte af första draget, att ha: hade att göra med en skicklig medspelare. Har skref förbindelsen i den mest behöriga form och allt afgjordes emellan desse begge mär, hvilka förstodo och uppskattade hvarandra till räckligt, för att undvika att räcka hvarandra handen. Intet djefvulskt aftal, ingen samman. svärjning gjordes, och ingen dramatisk scen mer thy åtföljande vanliga eder uppfördes. Her Ceret började sin kur med grefvinnan; herr d: Solignac hyrde sig ett litet kysse samt jagträt tighet i trakten, och när desse äregirige män hän delsevis möttes, helsade de och sade hvarandr: allt uti sättet hvarpå de aftogo hattarne. Den varsammaste var ofelbart doktorn. Han som icke fruktade för något, misstrodde dock allt. I synnerhet hyste han en förfärlig sarhå ga att träffa de Solignac. (Forts.)