Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1855, sida 1

med ära, fattar derefter fast fot på hela venstra sidan af courtinen, hvarifrån fienden icke vidare skulle fördrifva den. I Under dessa på högra flygeln och i centern förnyade strider fördubblade Ryssarne sina ansträngningar att åter eröfra Malakoll. Detta verk, hvilket är ett slags jordeitadell af 1050 I fots längd och 450 fots bredd och bestyckadt med 62 kanoner af olika kaliber, kröner en kulle, som beherrskar hela det inre af förstaden Karabelnaja, tager det af Engelsmännen angripna sågverket i ryggen, ligger blott 3600 fot från södra hamnen och hotar icke blott den enda för flottan öfrigblifna ankarplatsen, utan äfven Ryssarnes enda återtågslinie, den af dem från den ena stranden af redden till den andra slagna bron. Derför förnyade äfven Ryssarne under de första timmarne af denna kamp fortfarande sina försök. Men general Mac-Mahon hade, för alt kunna stå emot dessa oaflåtliga anfall, smånigom blifvit förstärkt med brigaden Vinoy af sin egen division, Zuaverna afgardet, gen. Wimpfens reserver och en del af gardets voltigeurer; öfverallt bjöd han fienden spetsen och Ryssarne blefvo ständigt tillbakakastade. De ville göra ännu ett sista och förtvifladt försök; formerade i djupa kolonner, angrepo de 3:ne gånger verkets ,gorge och nödgades 3:ne gånger med oerhörda förluster draga sig tillbaka för våra truppers fasta hållning. .Efter denna sista kamp, som slutade inemot kl. 5 på aftonen, syntes fienden besluten att gifva tappt, och blott hans batterier fortforo ännu ända till midnatt att tillskicka oss några kulor, hvilka dock icke tillfogade oss mycken skada. .Artillerioch ingeniör-afdelningarne, som under denna kamp antingen tappert slagits eller varit sysselsatta med sina special-arbeten, började genast under sina chefers ledning att företaga de nödiga arbetena i det inre af verket. Enligt mina order, läto generalerna Thiry och Niel genom generalerna Beuret och Frossard, chefer för 2:dra korpsens artilleri och ingeniörtrupper, vidtaga alla anstalter, som voro lämpliga för att skaffa oss sullkomligt fast fot i Malakow och den delen af courtinen, som förblifvit i vårt våld, så att vi, i fall så blefve nödigt, kunde afvisa ett nattligt anfall af fienden och vara i stånd att följande dagen nödga honom att utrymma lilla sågverket, det ,korsformiga huset och hela denna del af hans I försvarsverk. Dessa anstalter blefvo onödiga. Fienden, som förtviflade om att återeröfra Malakow, hade fattat ett stort beslut: han utrymde staden. : Emot slutet af dagen hade jag redan en aning derom; jag hade sett långa rader af trupper och tross draga öfver bron till norra stranden; snart visade sig eldsvådor på alla punkter och upphäsde fullkomligt alla våra tvifvel. Jag skulle gerna hafva framträngt, besatt bron och afskurit fienden återtåget; men Ryssarne sprängde hvarje ögonblick i luften en del af sina verk, sina krutmagasiner, sina byggnader, sina etablissementer; dessa explosioner skulle hafva förintat oss i detalj och gjorde denna tanka outförbar; vi förblefvo i position och afvaktade att dagen skulle sprida sitt ljus öfver denna scen af förödelse. Solen belyste vid sin uppgång detta förstörelsens verk, hvilket var omfångsrikare, än vi kunnat föreställa oss; de sista ryska fartygen, hvilka dagen förut ännu lågo för ankar på redden, voro sänkta; bron upprifven; fienden hade blott skonat sina ångare, hvilka bortskaffade de sista slyktingarne och några exkalterade Ryssar, som ännu i sista studen försökte att sprida elden i denna olyckliga stad. Men snart blefvo dessa få menniskor, äfvensom ångarne sjelfva nödgade att aflägsna sig och söka en Olympe de Fouchy var enka och endast tju