Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1855, sida 1

allt. hvarest en spejande blick kunde intränga, hade de betäckande vallarne höjts tillräckligt för att afhjelpa denna olägenhet. Artilleri: och ingeniörafdelningar, försedde med verktyg, hade utsetts för att ställas i spetsen för hvarje ansallskolonn. Sappörerna skulle, med lämpligt biträde ur förtruppen af hvarje anfallskolonn, vara beredde att slå broar, i hvilken manöver de blifvit undervisade och till hvilka materialierna höllos i beredskap i första linien. Årtilleristerna skulle förses med allt ersorderligt, hammare, borr, stobiner o. s. v. för att vara beredde att allt efter behosvet förnagla kanoner eller utdrifva bultarne ur dem och, om möjligt, vända de eröfrade pjeserna emot fienden. Vidare skulle vid de första bataljonerna af hvarje anfallskolonn ett visst antal folk vara försedda med kortskaftade verktyg, så att de beqvämt kunde bäras vid patronkökskopplet, för att öppna genomgångar, fylla grafvar, med ett ord utföra de nödvändiga och så vigtiga arbetena i första ögonblicket. Dessutom hade fältbatteri-reserverna blifvit så förberedde, att de skyndsamt skulle kunna taga del i striden. För anfallen till venster skulle ett saltbatteri uppställas i en befåstningslinien närbelägen fördjupning, med anspannet i grannskapet, för att, om deraf gjordes behof, framrycka ur densamma: 2:ne andra batterier skulle hålla sig vid Ålilla klockstapeln och slutligen skulle ett fjerde fara till yttersta venstran af lazarettet. Vid angreppen till höger skulle en reserv af 24 fältpjeser uppställas, nemligen 12 divisions-pjeser vid gamla Lancaster-batteriet och 12 af gardet vid redutten Victoria. På sorgfälligt betecknade punkter uppställde arbetare skulle, i lämpligt ögonblick, bana väg för detta artilleri. ÅFör att vara beredd på hvarje händelse, hade första brigaden af divisionen Aurelle blifvit så uppstäld, att den, med tillhjelp af de på detta håll till hands varande batterier och redutter, kunde afslå hvarje anfall af fienden på motbefästningarne vid Inkerman. Bredvid våra linier hade general Herbillon order att låta garnera positionerna vid Tschernaja, i det han på den till anfall bestämda timma lät sitt infanteri gå i gevär, sitt kavalleri sitta upp och sitt artilleri spänna an. Jag hade dessutom låtit general Fortons kyrassierbrigad rycka ned till honom. General La Marmora var på förband underrättad om dessa dispositioner. Hvad general dÅllonville beträffar, så skulle han natten till d. 8 göra en svängning från Baidar-dalen för att nära korsbron intaga en fördelaktig koncentrerad stallning, för den händelse att ryska undsättningsarmn derute skulle velat hota oss. Efter gemensamt aftal hade vi, general Simpson och jag, beslutat, att företaga stormningen middagstiden. Den valda tiden erbjöd många fördelar: den gaf oss gynnsamma utsigter till det hoppet att öfverraska fienden och i den händelse ryska armåen i öppna saltet skulle hafva velat göra ett förtviflladt försök att undsätta platsen, skulle det alltid varit omöjligt för den att före slutet af dagen företaga något allvarsamt emot våra linier; hvilken utgången än måtte hafva varit af vårt anfall, hade vi tid ända till påföljande morgon att fatta vidare beslut. Kl. 8 på morgonen fortfor artilleriet på vår venstra anfallslinie, hvilket sedan kl. 5 i dagbräckningen underhållit en häftig eld, att nedmeja fienden med sina projektiler; på högra anfallslinien sköto våra batterier äfvenledes lifligt, men iakttogo emellertid sortsarande noga den riktning de valt några dagar förut, under förutseende af hvad som skulle inträffa. -Inemot kl. 8 hade ingeniörkorpsen emot centralbastionen låtit spränga 2:ne projektionsminor, hvardera laddad med 100 kilogrammer krut, och vid samma tid hade den, sör att genombryta ryska minörernas galerier, framför våra approcher på fronten af Malakowfästet låtit 3 78 1 a . 313