Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1855, sida 1

de de Solignac hastigt i skogen, under det han ånyo laddade sin bössa. Emellertid trafvade doktorn af emot byn och sade derunder för sig sjelf: — Ahal din skurk! du tror att jag skall göra dig till millionär, och gifva dig mitt hufvud på köpet. Nej, ser du, min gosse, det akta vi oss för! hvad som är öfverenskommet, är öfverenskommet. Men hvarken du, eller någon annan får veta något. Skulle det salla dig in att anklaga, att sälja mig, så skall åtminstone icke jag förse dig med bevis. Ack, de der förnäme, ruinerade herrarne, de inbilla sig, att de blott behöfva tillhviska en godtrogen läkare ett lysande löfte, för att snart se sina drömmar uppfyllda; och, sedan frukten är plockad, skulle de måhända alldeles ensamme vilja njuta deraf. Jo, s—n ock, herr de Solignac! Gör ni narr af mig, kalla mig Castaing! jag trottsar er att af mig få de fyra rader, hvilka för Talleyrand voro tillräckliga för att låta hänga en menniska; och ni är visst icke någon Talleyrand, mitt stackars dumhufvud till skälm. Hopp, Cocotte! du drar en million! Vänta, vänta bara! Jag skall låta bygga ett vackert stall åt dig; du skall få äta frisk hafre och draga en nymålad karriol; och om min son finner dig något för stel för galopp, så skall jag gifva dig en liten vacker höst till