Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1855, sida 1

— Och ... om man undersökte edra medikamentsflaskor ? — Jag döljer dem icke. Man kan analysera dem; jag fruktar ingenting; ser ni, herr de Solignac, jag har tagit mina mått och steg emot hela verlden. — För tusan! ni är en skicklig man, doktor. — Visa mig, att ni är lika skicklig jägare, ty se der en hare, som lugnt afbör vårt samtal. Doktorn pekade åt skogsbrynet. De Solignac vände sig om, såg, eller trodde sig se djuret och lade sin bössa till axeln; men ban hade icke skjutit, förrän karriolen redan rullade utåt vägen. — Satans karl! fördömde skrymtare! mumlade jägaren, som förfelat villebrådet och såg låkaren fly undan, alltid undkommer han mig. Han skulle misstro sin egen hufvudkudde. Ja, der har jag tagit mig en farlig bundsförvandt. Han är ägare af min hemlighet; jag får aldrig lära känna hans. Åh strunt! det gör ingenting ! hans girighet försäkrar mig om framgång. Ja, så framt han icke i segrens ögonblick tillställer något troller i, för att lura mig! Om jag bara visste det! Och fulländande sin tanke inom sig, inträd