Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1855, sida 1

Denna kännedom tycktes för resten hos honom hafva qvarlemnat ganska få illusioner. Osmakligt skämtsam, dolde han, under hyfsade och känslosamma former, en utomordentlig känslolöshet. Det fanns hos honom något af denna betalda belesvenhet, som man träffar hos officianter vid likbegängelser; när han helsade med ett småleende, trodde man, att han tillkännagaf liktågets affard. Det var lika så svårt att älska eller hata denne man, som det är mig svårt att skildra honom. Hr Cret berättade aldrig något om sitt eget lif. Han hade efter tio års äktenskap förlorat sin maka, som efterlemnade en son, den han bestämde till lakare. Vid tiden för vår berättelse hade Louis Cret i Paris tagit sina första examina och var helpensionär i ett lasarett. Vi återkomma sedermera till honom, men låtom oss först fullborda utkastet öfver hans fader. Doktorn, som ömsom var dryg, vänlig eller dyster, hade små grå ögon, hvilka likt sylar genomträngde hjertat. Dessa ögon voro på en gång spioner och förradare: de forskade djupt, men förrådde äfven hans egna tankar. Utan sådana ögon skulle hr Ceret endast hafva varit en pedant; men dessa blickar ingåfvo andra den tron, att han hade en så lillig inbillningskraft och så stor ärelystnad, att han må